det oundvikliga inlägget

nä, hörni. igår gick det att låta bli att gnälla, men eftersom det inte skett någon förbättring så känner jag att det måste ut i allafall. det finns knappt ett enda ställe på hela min kropp som jag inte har ont på. magen är värst förstås. men så är det ju alltid. utöver det känns det som om hela jag är helt uttorkad. läpparna bränner av torrhet, ögonen är röda, händerna svider och ansiktet känns stramt (I could go on). varje gång jag går ut får jag en allergisk reaktion (har en mild allergi mot gräs som jag inte lidit alltför mycket av förut, men düsseldorf har väldigt hög pollenhalt) som gör att mina ögonlock sväller, näsan rinner och att jag måste nysa ungefär varannan sekund. jag tar homeopatiska mediciner för magen, paracetamol för huvudvärken (och magen), antiallergikum för hösnuvan, ögondroppar för ögonen, dricker tusen liter vatten för att inte torka ut och smörjer in mig med tre olika krämer av samma orsak. något mer kan jag inte göra. förutom att sova. för alla de här symptomen gör mig helt utmattad och jag vaknar varje morgon och är lika trött som om jag bara sovit tre oroliga timmar (fastän jag sovit minst 8). livet är allt bra fantastiskt ibland.