vill man så kan man

dagarna här hemma går så snabbt. åker tillbaka redan om tre dagar och ärligt talat så känns det sådär alltså. är passligt trött på düsseldorf - och tyskland överhuvudtaget. jag lever redan i framtiden (som alltid). mina stockholmsplaner har runnit ut i sanden och nu är det london som står högst upp på listan igen. vad jag ska göra där vet jag inte, men något slags jobb hittar väl även en snart-21-årig-dropout-lantis. vill man så kan man heter det väl? och jag vill till london. blir knäsvag bara av att tänka på det. london kanske är MIN stad. det är det jag är på jakt efter. en plats som känns som min - alltså inte bara som HEMMA utan som även ger en fjärilar i magen. varje dag. då har jag hamnat rätt tror jag.

ps. som ni märkte så har jag redan fått bilderna från fort myers. tyvärr är de flesta ljusskadade + att vår printer gör alla bilder mörkare än de är. dessutom har jag inte photoshop på hemdatorn. fail på tre plan alltså. men ni får se några av bilderna i allafall.