ljhdfjghkjlkö

håller på att tappa greppet om den här bloggen. är internet-trött och har gått ur facebook för andra gången på ett år. mest för att min avundsjuka blir okontrollerbar varje gång jag går in där. har funderat på att gå ur allt, instagram, tumblr, twitter, och bara ha en e-mailadress kvar. det har jag inte vågat ännu.
jag läste någonstans i förbifarten att för långtidsarbetslösa blir även den allra minsta uppgift svår att klara av. att människan behöver utmaningar och när de tas bort skapar man sina egna av det lilla man har. kanske är det ditåt jag barkar. 
jag har visserligen aldrig tyckt om utmaningar. tvärtom. jag har alltid undvikit dem i så stor mån det varit möjligt. hade jag kunnat stanna kvar på dagis i resten av mitt liv hade jag säkert gjort det. ätit ljummen mat utan kryddor och byggt samma 15-bitars pussel om och om igen.
det är inte alls otänkbart att mitt stillastående beror på min aversion mot utmaningar och min totala avsaknad av tävlingsinstinkt. när det kommer till tävlingar har jag alltid gett upp innan de ens har börjat. då har det inte gjort så ont när jag kommit sist.
men nu är det inte lågstadiet längre utan riktiga livet och det finns ingen lärare som tvingar mig att vara med på idrottsdagarna fast jag inte vill. det är ingen som tvingar mig att göra något överhuvudtaget, allra minst jag själv. mitt utmaningslösa liv står blickstilla och det var länge sedan jag ens orkade tänka på vad jag borde göra för att få igång det igen.