hatet - en bok om antifeminism

jag läser maria svelands hatet parallellt med kallocain. det är en sådan där bok som får en att sucka uppgivet, frustrerat skaka på huvudet och ilsket vända blad. man blir så trött på läget, trött på folk som inte fattar, som inte vill fatta, på hur långsamt allt går. här är några stycken, av cirka hundra, som fått blodet att koka (och jag har inte ens läst hälften av boken ännu):