Nattskräck

Igår vaknade jag klockan två på natten av att någon försökte ta sig in i grannens lägenhet. Jag tänkte inte så mycket på det först, eftersom min granne är stökig (om man ska vara diplomatisk) och ränner in och ut ur lägenheten konstant. Jag tänkte att han var full eller hög och inte hittade nyckelhålet. Men så kände jag hur hela ryggen plötsligt blev alldeles svettig och några sekunder senare kom hjärnan ikapp och jag insåg att det var min dörr som blev fifflad med. Det skrapade i nyckelhålet och någon sparkade med all sin kraft på brevlådan. Jag tänkte rånvåldtäktmord och hela kroppen blev iskall och stel. Dunkandet på dörren tilltog och det kändes som om det bara var en tidsfråga innan han bröt sig igenom. Hur hållbar var dörren egentligen? Var det möjligt att bända upp låset med någon form av tillhygge?
Jag bestämde att det vore klokt att ta på sig en tröja så jag drog på mig det som låg närmast sängen. Jag fumlade efter telefonen för att kunna ringa polisen, men jag hittade den inte fast jag var helt säker på var jag lagt den. Det brusade i öronen och svettningarna kändes som när man har skyhög feber. Till saken hör att precis den här situationen har jag drömt mardrömmar om sedan i somras ungefär. Jag har drömt helt fruktansvärda saker om min granne och hans kompisar. Att de tar sig in i min lägenhet, hotar mig, jagar mig, skadar mig och nu hände det alltså på riktigt. 
Allt det här hann jag tänka på en minut ungefär och rånmördaren hackade fortfarande på där utanför. Eftersom jag var nyvaken och allt sunt förnuft flugit jävligt långt bort bestämde jag mig för att öppna dörren. Jag gick ut i tamburen och öppnade försiktigt mellandörren utan att ge ett ljud ifrån mig. Sedan dunkade jag hårt på dörren en gång från min sida så att han skulle fatta att det var någon hemma. Kanske skulle det vara tillräckligt för att få honom att sticka. Men han fortsatte bara att rassla i låset och dunka med knytnävar och fötter. Jag öppnade dörren och bländades av ljuset ute i trapphuset.
In rusade en man i femtioårsåldern med vansinnig blick och händerna utsträckta. "Mitä helvettiä? Mä asun täällä!" Nu dör jag, tänkte jag och lyfte armarna mot ansiktet för att skydda mig. Sedan insåg jag att jag kanske kunde få honom att sansa sig om jag bara förklarade situationen. "Nej, jag bor här", sa jag. "Mä asun täällä!" "Nej, jag bor här. Jag har bott här i tre år." Det verkade inte sjunka in överhuvudtaget. "Du kanske bor här ovanför?" föreslog jag, även om jag visste att han inte gjorde det. Jag ville bara blir av med honom. Jag hade börjat darra märkbart på rösten nu och aldrig i hela mitt liv har jag varit mer desperat att hitta rätt ord på finska. Hans blick var fortsättningsvis dimmig. Han luktade alkohol och svajade kraftigt. Han var inte särskilt lång, men han verkade stark. "Titta runt dig", sa jag. "Det här är mina saker. Jag bor här." Snällasnällasnälla fatta. Hans blick for över min jackor och skor och polletten trillade äntligen ner. "Huh", sa han. Jag började gråta och händerna skakade okontrollerat. Jag hade bara trosor och tröja på mig. "Du har skrämt mig", sa jag. Han började backa. Muttrade anteeksi, anteeksi om och om igen. "Det gör inget", ljög jag. "Det gör inget. Men kan du gå nu?"
Och såg gick han och jag stängde dörren och grät på ett sjukt sätt som jag inte gjort sedan vi avlivade vår bordercollie Fritz och jag fick en panikattack. Jag kunde inte sluta gråta. Jag ringde mamma och hon lugnade ner mig och erbjöd att komma och hämta mig. Jag stannade kvar. Sedan låg jag vaken i sängen till klockan fem och ryckte till i panik för varje litet ljud.

Började om

Jag har skrivit 16.278 ord på två veckor. Jag har insett att SNABBHET är det enda som funkar för mig om jag ska skriva en längre text. Om jag drar ut på det, tar pauser, blir det inget av det. För att jag tröttnar. För att jag hinner börja tvivla för mycket. Min plan är att skriva minst en och en halv sida per dag. Hittills har det fungerat väldigt bra, men jag vet att jag är på väg in i den svåra fasen nu. Mitten. Den delen som ÄR berättelsen. Början och slutet är bara ramarna. Jag hoppas att jag inte ger upp den här gången.

Radiotystnad

Länge sen sist. Har jag hållit mig borta av någon särskild (läs:intressant) anledning? Nej, jag är bara bloggtrött och oinspirerad. Dessutom är det november och mörkt och jag får tvinga mig själv att inte somna på eftermiddagarna. Inte superfartfyllt. Vad jag har gjort är att se en hel massa serier, rätt många filmer och läst några böcker. Jag har hållit mig borta från det verkliga livet, med andra ord (what else is new?). Jag har kollat ikapp mig på nya säsongen av Bron (mycket bra), The Affair (nästan lika bra, men hoppas på ett avslut efter säsong två), Modus (inte jättebra, men det duger som distraktion) och har också kollat om två säsonger av min favoritserie Veep. Finns fan inget roligare än det. Julia Louis-Dreyfus är en hjälte! Filmerna jag sett kommer i ett skilt inlägg och vilka böcker jag läst kan man kolla på min Goodreads. Nu åter till hittepå-världen.

Lära känna-listan

Hur gammal är du? 26.
Hur gammal känner du dig? Har svårt att relatera till siffror och har ingen aning om hur man ska känna sig i en viss ålder. Jag känner mig som jag är. Vissa sidor hos mig är väldigt barnsliga, andra är rätt ålderdomliga - sist och slutligen landar jag väl på min egentliga ålder skulle jag gissa.
Var bor du? I en etta i Jakobstad.
Vad har du gjort i dag? Jobbat, ätit, slängt in en maskin tvätt. Något annat har jag inte hunnit med ännu.
Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför? Har ärligt talat inte jättestor skillnad. Det finns ingen speciell årstid jag alltid längtar till. Jag finner mig i det väder och den temperatur som bjuds. Minst gillar jag vintern, förstås.
Är du beroende av någonting? Datorn, socker och egentid (något som går utmärkt att kombinera - coincidence?)

Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig? 1. Jag är lite av ett kontrollfreak, men har blivit bättre på att slappna av de senaste åren. 2. Jag gillar inte när folk invaderar mitt personal space och får smått panik när folk rör vid mig. 3. Jag dricker inte alkohol.
Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Jag längtar ingenstans. Jag orkar faktiskt inte det. Mig själv slipper jag ju ändå inte ifrån.
Vad är du på för humör just nu? Det mesta känns helt okej. Ser inte fram emot att ränna ner till tvättstugan femtioelva gånger de närmaste timmarna dock.
Vilket är ditt favoritgodis? Mjölkchoklad, sorgligt nog. R.I.P. Utöver det älskar jag nougat. Och lösgodis. Allt som är riktigt godis och inte typ torra nötter och russin.
Vilken är din favoritaffär? Gillar Monki, Adlibris, Asos, Topshop och Etsy. 
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Jag är en lagom-människa. Jag är inte uppe supersent och jag vaknar inte supertidigt. Men om jag måste välja så lutar det nog mer åt morgonhållet.

Har du blivit sydd någon gång? Bara i samband med operationer.
Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Sorry om någon gjort en fin gest på sistone, men jag kommer iallafall inte ihåg det.
Är du blyg? Bara bland män. Kan inte prata med män som jag inte är släkt med utan att stamma. Superjobbig egenskap.
Vad heter du i andra namn? Maria. Efter min gammelfarmor (eller gambefamo som vi kallade henne) tror jag.
Vill du gifta dig? Ja, ett sådant erbjudande (av rätt person) skulle jag inte tacka nej till.
Har du något smeknamn? Mina syskon kallar mig för Tweedsy eller Weeds av oklar anledning. Men så kallar ju jag dem för Bonzi och Stanley, vilket är minst lika konstigt.