God jul!

Hoppas att ni har en mysig och fin julhelg, var ni än befinner er. Själv är jag i Korsnäs med syskonen tills imorgon. Julafton firades i år hemma i Jakobstad med släkten och alldeles för mycket mat (som vanligt). Mia och jag hade fixat lyxigaste veganska julbordet, så jag har mat så att det räcker i flera dagar framöver. Nu ska jag återgå till tv:n och julgodiset. God fortsättning!

Decembertankar

Här knallar livet på, även om jag inte dokumenterar det så flitigt. Min favorithögtid närmar sig så småningom, men i år kommer den med blandade känslor. Min käraste moffa är mycket sjuk och det gör det svårt att tänka på mycket annat än honom. Jag har närmare till gråten än vanligt och har fått bita ihop många gånger på jobbet när tankarna vandrat iväg. När jag är hemma låter jag dem dock flöda fritt (både tankarna och tårarna).
Jag har fått ett deltidsvikariat på det dagis jag varit på de senaste åren. Det är bara för två månader, men det har varit skönt att för en gångs skull ha en riktig lön och bestämda arbetstider.
Något jag glömt att nämna här på bloggen är att jag bestämde mig för att inte påbörja mina yogastudier i höstas. När jag hörde talas om att det fanns en yogalärarutbildning så nära mig och att den var på svenska blev jag så peppad att jag totalt förbisåg att det rörde sig om en yogaform jag inte är bekant med. Det kändes som ett överkomligt problem och jag tänkte mest att det skulle bli intressant att testa på något nytt. Men ju mer jag lärde mig om kundalini, desto högre ringde varningsklockorna. Det verkade helt enkelt för flummigt för mig, som helst vill göra yogan jordnära och tillgänglig för alla. Det känns inte som att kundalini är det. När utbildningen dessutom kostar tusentals euro och sträcker sig över två år behöver den kännas hundra procent rätt för att vara motiverande. Så så här blev det nu. Ångrar mig inte det minsta, utan är bara glad att jag lyckades dra mig ur i sista stund. Vet inte om jag längre vill bli yogalärare ens, men kanske ändrar jag mig i framtiden. Har hur som helst inte yogat alls de senaste tre månaderna, eftersom jag ägnat största delen av min lediga tid till att skriva, och tydligen är jag inkapabel att hålla två intressen vid liv samtidigt. När jag skrivit klart mitt projekt hoppas jag att lusten att yoga återvänder. Vet att min rygg och nacke skulle tacka mig för det.
Min lilla Billie har jag fått lämpa över på mamma och Filip för gott. Hon har sedan jag skaffade henne haft två bostäder, men ju äldre hon blivit desto svårare har det blivit att ha henne hos mig där hon hela tiden är inomhus. Hos mamma, som bor i egnahemshus, kan hon vara ute så mycket hon vill och blir inte lika rastlös. Det är ju inte som jag tänkte mig att det skulle bli när jag skaffade katt, men det kändes nästan som djurplågeri att ha henne här så därför fick jag lov att släppa iväg henne. 

★

Om ni, som mig, gillar att marinera er i jul kan jag rekommendera min julfilmslista med tjugoen julfilmer från fyrtiotalet fram till nu. Den har några år på nacken redan, men är alltid aktuell. Har själv inte sett en enda julfilm i år ännu, eftersom jag precis börjat se på Downton Abbey och inte kan slita mig från det. (Ja, Ellen, du läste rätt!) Men ännu hinner jag ju.

Försovning, fest, fomo

Försov mig till jobbet idag. Jag brukar inte stänga av alarmet i sömnen, men kanske gjorde jag det i morse, eller så var det telefonen som krånglade. Kom i alla fall iväg till slut och fick äta riskakor och morötter till lunch då jag inte hunnit fixa något annat. 
Var på Ellens trettioårsfest i lördags. Åt chips och vegansk hot dog och konstaterade för hundrade gången att man borde bli rökare för att inte missa halva festen. Igår försvann hela dagen oerhört snabbt utan att jag märkte det. Var dock inte bakfull, vilket var skönt. Kollade på Marnie för andra eller tredje gången och handlade mat och godis med brorsan. Vi bestämde att vi ska åka till Finlands flygmuseum i Vanda någon helg snart. Jag kan åka vart som helst bara jag får åka på utflykt. 
Får fomo ungefär fyra gånger per dag när jag ser alla events som ordnas i Åbo och Helsingfors som jag inte kan gå på. Tänker att jag borde flytta dit, men fattar inte hur det ska gå till. Känner mig aldrig så mycket som en lantis som när jag är i Helsingfors. Har alltid fel kläder, fel frisyr, fel dialekt. Dessutom skrämmer kollektivtrafiken mig. Är rädd att kliva av på fel ställe och tappa bort mig. Men älskar det också. Gillar tanken på mig i en storstad.
Har skrivit en halv dikt idag och 200 ord på en annan grej. Har verkligen skrivlust just nu och hoppas att jag orkar fortsätta även när den sinar. Försöker hålla inspirationen levande genom att läsa, lyssna på bokpoddar och kolla på Babel. Det funkar ganska bra. Det hjälper att det finns så oerhört många skrivande människor, att det inte är så ovanligt som jag kanske vill tro. 
Nu är klockan över tio och jag skulle kunna somna precis här. Böjar redan sju imorgon. Ska bara se klart Babel och sedan ska jag sova.

I korthet

Har:
✿ börjat i bokcirkel! Vi läser Den svavelgula himlen av Kjell Westö som första bok.
✿ målat klart mitt nygamla bord + stolar. Från pastell till nattsvart. Mycket nöjd.
✿ fått tillbaka läslusten.
✿ skrivit (minst) 500 ord om dagen i elva dagar.
✿ varit på bio med Ellen och Pär. The Beguiled. Kan gott skippas.
✿ börjat snegla på höst- och vinterkläder. Vill slippa frysa i år.
✿ fått jobba precis lagom mycket.
✿ sett på orimligt många brittiska kriminalserier. De bästa var Strike och Trust Me.
✿ knappt yogat på två veckor och är på riktigt noll stressad över detta.
✿ börjat göra sheet masks så ofta jag kan för att motverka kylan som börjar sippra in. Kyla = torrhet.
✿ börjat lyssna på Skäringer & Mannheimer. Älskar dem!

Och det är väl typ allt som hänt de senaste veckorna. Alldeles lagom takt för mig just nu.

Inte ännu, men snart

Det är en månad och sex dagar kvar tills jag börjar skolan. Den sjätte oktober börjar jag nämligen mina studier vid Kundaliniyoga Institutet. (Det gör mig galen att det är särskrivet. Är det faktiskt korrekt svenska?) Vet inte ens om jag skrivit om det här. Det känns som om jag har berättat det för varenda människa jag träffat. Dessutom har jag vetat om att jag haft en plats sedan mars så jag har pratat och tänkt på det hur länge som helst redan. Det känns lite som old news fast jag inte ens börjat ännu.
Om två år är jag färdig yogalärare. Det är ganska lång tid. Man kan få yogalärarcertifikat på bara några månader, men då måste man till huvudstaden eller åtminstone ganska långt söderut. Dessutom kostar det i princip lika mycket att göra utbildningen på två år som på tre månader och jag har inte råd att betala tusentals euro i en klumpsumma bara sådär. 
Jag har aldrig testat kundaliniyoga. Det kanske låter märkligt. Märkligt att börja en utbildning på två år i något man aldrig testat. Men så är det nu. Den yoga jag själv håller på med är oftast vinyasa flow eller ashtanga (fast ashtanga allt mer sällan). Inom kundaliniyogan håller man mycket på med mantran och meditation, vilket är något jag i princip inte har någon erfarenhet av alls. Men det verkar intressant och som något som kunde vara bra för mig. Det är också därför jag går den här utbildningen - för mig själv. Visst vill jag kunna lära ut yoga, men mest vill jag fortsätta min egen utveckling och hitta ett hållbart sätt att leva på.
Det är jobbigt att tänka att jag ska fokusera så mycket på mig själv de kommande åren, det känns som om jag redan gjort och gör det tillräckligt. Det känns så självupptaget, och ibland är jag rädd för att jag är alldeles för mycket av en egoist. Varför ska jag lägga två år på att "hitta mig själv", när jag kunde göra något mycket viktigare, vettigare, något som inte bara hjälper mig utan andra också?
Har inget bra svar på det. Eller. Det jag hoppas på är att bli hel och trygg i mig själv under utbildningens gång, att jag hittar sätt att hantera ångest och andra svårigheter på som jag sedan kan föra vidare till andra. Just nu kan och har jag inte det.
Baserat på det jag läst och hört om den här utbildningen är jag beredd på att det kommer bli jobbigt. Det kanske är svårt att fatta om man inte vet något om den. För en utomstående kanske det låter som om det kommer bli gröna juicer, tända ljus och om shanti för hela slanten, men det är bara på ytan. Det som jag är rädd för är det som kommer hända innanför. Hur som helst blir det en spännande höst och en nystart för mig. Får se hur det går.

Nytt i lägenheten

Håller på och byter ut de flesta av mina möbler en efter en. De som jag har nu är nästan alla sådana jag fått av släktingar och trots att de har tjänat sina syften väl är de inte nödvändigtvis sådana jag hade valt att köpa själv. Tidigare har jag varken haft råd eller känt något intresse av att lägga pengar på inredning, men i och med flytten har det plötsligt blivit viktigt för mig att ha ett ställe som känns som jag. Jag vet att det kommer att bli tumultartat rent känslomässigt under hösten när jag börjar min utbildning och då kan det vara bra att ha en fysisk plats som är lugn och hemtrevlig och trygg.



Det första köpet är den vita och grå byrån som syns här ovan. Jag köpte den på rea från Ellos (tyvärr är den slutsåld i denna kombo nu) och gillar den skarpt. Det andra köpet är bordet och stolarna på första bilden. Jag gick en runda på Åldringsvännernas loppis igår och hade väl inte egentligen tänkt köpa något, men så fick jag syn på pinnstolarna och kunde inte lämna kvar dem. Så nu har jag ett persikofärgat matbord och typ inga pengar. Färgen kommer jag åtgärda redan i helgen eventuellt och pengarna...ja, sådant brukar lösa sig på något sätt.

Några ögonblick från de senaste veckorna

I princip halva augusti har redan gått och jag har återgått till jobbet och vardagsrutinerna. Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle bli en person som gladde sig åt att vara tillbaka på jobbet efter en ledighet, men nu är jag faktiskt det. På riktigt. Kan bara konstatera att jag trivs väldigt bra på mitt jobb. 
Förhoppningsvis håller sommarvärmen i sig ett tag ännu. Har redan ångest över att det ska bli vinter i år också. Klarar knappt av att tänka på det. Mitt hat för vintern verkar bli större för varje år som går. Hur som helst, glöm vintern! Herregud. *lev i nuet* Här är några ögonblick från slutet av juli/början av augusti:

Den sista lördagen i juli tog jag tåget ner till huvudstaden för att hänga med mina kusiner. Kolla vad fina! Är så glad över att ha så nära band till min familj och släkt. Vi lagade mat, peppade med musik och provade kläder innan vi begav oss in mot stan. ↑

Vi satte oss på en uteservering ett tag innan vi (okej, mest jag) blev hungriga och traskade gata upp och ner för att hitta ett bra ställe att äta på. När det var avklarat begav vi oss mot Kajsaniemiparken där vi skulle se Red Hot Chili Peppers. Jag var så taggad att jag höll på att gå av. Var ett sådant enormt fan av dem i tonåren och den delen av mig kommer alltid att älska dem intensivt. 

Tyvärr spelade de ju på festival så för det första var setet kortare än normalt och för det andra så såg man knappt någonting eftersom det bara fanns ståplatser. Såklart höll jag också på att få en panikattack precis när vi ställt oss på en bra plats och folk började trycka på från alla håll. Klarar inte av mycket folk + trånga utrymmen. Drog mig tillbaka mot en av sidorna och grabbade tag i en bit stängsel. Höll i mig så hårt att knogarna vitnade. En av säkerhetsvakterna såg väl paniken i mina ögon och lovade att hålla koll på mig. De två sakerna (stängslet och vakten) gjorde att jag kunde slappna av lite och faktiskt uppskatta musiken.

Sjöng/skrålade med i alla låtar och var så glad att de spelade en massa gammalt material (och förvånad över att jag kunde texterna så bra ännu). Så himla mycket nostalgi. Anthony gjorde någon slags spontanhyllning till Hillel och Josh rev av Debaser av Pixies som encore. Flea gick på händerna och var lika energisk som vanligt och Chad var...Chad. På det stora hela var det en lyckad konsert. Hade dock gärna sett mer och sluppit både paniken och det äckliga fyllot som dansade framför oss och förstörde stämningen.

Innan jag åkte till Helsingfors flyttade jag i princip alla mina grejer till min nya lägenhet för att jag skulle slippa göra det i all hast när jag kom hem. Det är fortfarande en del som ska fixas på nya stället ("behöver" taklampor, en vardagsrumsmatta, flera växter, nytt matbord och stolar, flera bokhyllor osv osv), men det känns redan ganska hemtrevligt här. Har hängt min nya Matisse-plansch i sovrummet, har en soffa, har fått balkongmöbler av mommo så att jag kan sitta ute och läsa...It's all bleedin' comin together! Kommer nog trivas här.

Här är ett hörn av vardagsrummet och en hund som brorsan vaktade förra veckan. Som ni ser ligger fortfarande en del böcker på golvet och färre lär de ju knappast bli med tiden...

Ja, och så har jag klippt mig och haft s-v-i-n-mycket ångest också. Fast de två sakerna har inget med varandra att göra. Har inte haft så här starka ångestkänslor på sex år och då var det en felaktig medicin som orsakade det. Nu har jag bara mitt eget vridna huvud att skylla på. Har kommit till en del nya insikter den här sommaren och äntligen insett vad som är grunden till mina depressiva perioder och min osäkerhet. Kanske borde jag fattat det redan för länge sedan, men har nog inte varit mottaglig förrän nu. Anyway, har en himla massa arbete framför mig och kommer nog trampa på många tår och fatta en hel del tvivelaktiga beslut innan jag är där jag vill vara, men ska göra mitt bästa för att göra processen så smärtfri som möjligt för mig själv och de runt mig. 

Ch-ch-changes

Har haft fullt upp den här veckan med att flytta och ha ångest om vartannat och samtidigt och mest hela tiden faktiskt. Men. Imorgon åker jag till Helsingfors för att se Red Hot Chili Peppers. Hoppas att det ska kunna blåsa bort all ångest och fylla skallen med en massa good vibes istället.

Cykelturer, spontana utflykter och att roa sig själv

Har börjat åka på cykelturer när jag har tråkigt och om vädret är fint. Det är så rofyllt att skumpa fram på små oupptäckta grusvägar och andas in skog och fält. Ännu skönare vore det om jag hade en decent cykel och inte en billig sak som jag köpte för mina sommarjobbspengar för över ett decennium sedan. Men, tråkigt att köpa cykel ju?

En dag cyklade jag ner till Fäboda. Hade ont i magen den dagen och började tvivla på om jag skulle orka sådär halvvägs dit, men Red Hot Chili Peppers hejade på i hörlurarna och snart satt jag på en varm klippa och svalkade fötterna i vågorna. Eftersom jag för några veckor sedan bestämde mig för att göra det här till den bästa sommaren på länge har jag försökt göra något roligt varje dag så att den ska kännas värd. Det kan vara en hur liten sak som helst, bara det gör att dagarna inte flyter ihop till ett enda töcken av seriemaraton och trötthet. Det är vad vintrar är till för. Och om jag inte hittar någon att göra något med så gör jag det själv helt enkelt.

Så här fint är det vid Fäboda. Blir aldrig trött på att vara där. 

Igår ringde jag på hos syrran för att se om vi kunde hitta på något. Vi är båda lediga just nu så vi finner oss rätt ofta på gränsen till uttråkning. Efter att vi blivit matade hos mamma åkte vi in till centrum för att möta upp brorsan och äta glass. Han kunde inte vara med när vi firade min födelsedag för några veckor sedan så han ville gottgöra det. Gulligt ju. Efter glassen (och en snabb lägenhetsvisning för några nya potentiella hyresgäster) satte vi oss i bilen alla tre och körde mot Kokkola.

Vi letade oss fram bland småvägar och kom till slut fram till ett gammalt grustag mitt i skogen. Numera är det vattenfyllt och simdugligt och på klipporna runtom fanns det spår av både en och annan lägereld. Jag tvingade brorsan att ta några bilder av mig och det här är den enda där jag ser normal ut. Om man vill ha smickrande foton som inte är tagna typ snett underifrån och mitt i en mening ska man inte ge honom kameran. Hur som helst, älskar sådana här spontana kvällsutflykter helt utan förväntningar och tydliga mål. De kvällarna brukar nästan alltid bli lyckade.

Det senaste

Lite blandad sommaridyll från den senaste tiden. Har: 
✩ Åkt ut till Mässkär en kväll och ätit glass.
✩ Varit på konsert i Larsmo som har 150-årsjubileum i år.
✩ Simmat i kvällssolen på en liten öde strand tillsammans med syrran.
✩ Cyklat runt i mina favoritområden och insupit alla blomdofterna.
✩ Skrivit på nytt hyreskontrakt. Flyttar in 1 augusti!
✩ (Oroat mig för hur jag ska kunna betala garantihyran för ovan nämnda lägenhet.)
✩ Jobbat. Jobbar ännu ons-fre denna vecka, sedan semester! Är sååå trött att jag går av snart. Behöver verkligen vara ledig.
✩ Sett alla tre Hobbit- och Sagan om ringen-filmerna på typ tre dagar.

Och imorgon ska det spöregna + att jag fyller år.

Utterleden

Några bilder från förra helgen när jag och brorsan gick en del av den femtio kilometer långa (och natursköna) Utterleden med start i Lappfors. När vi har tid och vädret är optimalt (inte för varmt och gärna en aning blåsigt för att slippa myggorna) tänker vi fortsätta där vi slutade denna gång. Så småningom kommer vi förhoppningsvis vandrat hela leden.

Prunus padus

Tog en cykeltur i Skutnäsområdet idag för att plocka in en bit sommar och pigga upp lägenheten. Nu kan jag känna häggdoft hela tiden och har något fint att vila ögonen på medan jag ligger i sängen och väntar på att bli mig själv igen. Har dragit på mig något virus från jobbet som inte vill bryta ut. Känner mig slö och märklig i kroppen. Tur att jag bara jobbar en dag den här veckan!

Instabilt

V: I ett provrum i Kokkola dit jag var med brorsan förra veckan // H: En klassisk toalettselfie från i fredags när syrran hade examensfest och jag mådde ca. 150% bättre än nu

Har legat hemma sedan i söndags och bara sett på tv-serier och sovit i princip. Har haft ont i magen och känt mig både yr och illamående (min värsta känsla). Det är inte särskilt ofta det händer nuförtiden, så de få gångerna jag drabbas golvas jag på ett helt annat sätt än jag gjorde för några år sedan. Idag har det dock varit lite bättre och imorgon har jag tänkt orka mig tillbaka till jobbet. Skulle helst av allt vilja stanna hemma hela veckan, men vet att det är värdelöst för mitt psyke. Märker att jag blir gradvis på sämre och sämre humör ju längre jag ligger hemma. Det är lite skrämmande att se hur snabbt jag glider tillbaka i mina negativa tankemönster om jag bara är ensam tillräckligt länge. Måste verkligen aktivt jobba på att tvinga mig ut ur den kokongen, vilket är lättare sagt än gjort, för den är också väldigt bekant och trygg på ett sätt. 
På tal om något helt annat så älskar jag Marika Hackmans nya album I'm Not Your Man. Melodier är alltid det som får mig på fall och Hackmans melodier är precis den typen jag älskar. De är melankoliska och vackra och ekar i flera fall av Nirvana, vilket jag såklart inte kan motstå. Blir aldrig trött på Nirvana.


♪ Round We Go

♪ Boyfriend

Emotionellt konfys

Är helt kaosig emotionellt just nu. Jag skrattar tills jag gråter, är nervös, glad, förväntansfull och har ångest på samma gång. Pms much? Har varit så uttråkad på mina lediga dagar på sistone att jag inte vetat vad jag ska göra av mig själv, men nu har jag tagit tag i det och planerat en massa saker inför sommaren. Hoppas att jag på det sättet slipper sommardippen och får fortsätta vara lika glad som jag varit hela våren. Imorgon är jag ledig, på torsdag jobbar jag och på fredag blir det examensfest för syrran! Sedan kommer jag att jobba nästan hela juni och efter det bär det förhoppningsvis av på resa. Kul ju!

Plus och minus

Fick fullt upp med jobb efter min lediga vecka så jag har inte gjort något annat sedan dess än att under min fritid försöka hålla mig vaken genom att 1) äta, 2) träna, 3) scrolla genom Instagram tills jag fått ont i armen. Det har funkat sådär. Har somnat innan klockan sju varje kväll för att jag varit så fruktansvärt trött. Förstår inte att man kan bli så slut av att jobba, men tydligen är det så det funkar (för mig). Har åtminstone varit ledig idag och sovit ända till klockan åtta (!). 
Har också drabbats av en grym värk som startade i korsryggen, men som nu spridit sig till ena axeln och båda knäna. Har försökt yoga borta det, men det har inte blivit ett dugg bättre. Brukar visserligen ha lite ont då och då, men inte på det här sättet. Kan varken hoppa eller springa för att att det värker så i ryggen. Hela kroppen känns låst och fel. Måste få det åtgärdat nästa vecka.
Nåja, de goda nyheterna är att jag har jobb i hela juni om jag vill det och att det äntligen verkar vara lite värme på väg hitåt. Det är ju alltid nåt.

Att göra sig själv en tjänst

Jag gjorde mig själv en stor tjänst och tog ledigt den gångna veckan för att få vila. Sedan jag började vikariera och arbeta dubbelt så många timmar som när jag var på rehabiliterande arbetspraktik har jag, föga förvånande, varit väldigt trött efter jobbet. Att komma tillbaka efter en lång depression är inte något som går på några månader och efter en vanlig arbetsdag finns det knappt någon energi kvar hos mig. För det mesta har det dock gått bra eftersom jag haft ganska många lediga dagar att ta igen mig på, men på sistone har jag varit tröttare än vanligt och dessutom lättirriterad och sur. Efter jobbet har jag kommit hem, ätit mat, somnat framför en tv-serie och sedan vaknat vid 21 för att borsta tänderna och tvätta bort sminket innan jag lagt mig igen. Så kan man ju inte ha det. Det går kanske någon gång då och då, men när det börjar bli vardag är det dags att bromsa lite. Vid sådana tillfällen är det tur att jag inte är anställd och lätt bara kan tacka nej till jobb om jag känner att jag inte orkar med det. Jag får inte ens dåligt samvete över det. Jag tänker inte förstöra min hälsa för någon annans skull. 
Nu efter en vecka utan tidiga alarm, men med desto fler promenader i solen känner jag mig mycket mer som mig själv och behöver inte få ångest om någon ringer och frågar efter en vikarie. Å andra sidan är jag också väldigt rastlös och kan inte sluta kolla flygpriser och festivalutbud. Jag har påbörjat tre olika filmer som jag pausat var tionde minut för att göra solhälsningar, armhävningar eller bara gå planlöst runt i lägenheten en stund. Det negativa med att må bra är att man kräver mycket mer aktivitet. Jag känner dessutom att jag har en massa år av resor och annat roligt att ta igen, eftersom jag inte hade råd eller ork med sånt när jag mådde dåligt och levde på minimum. Jag önskar att jag hade någon likasinnad att resa iväg med. Det är många år sedan jag reste någonstans och jag behöver verkligen nya intryck och upplevelser. Om jag var modigare skulle jag åka ensam, men det vet jag inte om jag vågar. Och hur roligt skulle det vara att turista ensam egentligen? 
En annan sak som gnager är den antågande sommaren. Jag rubbas ofta ur balans på sommaren och efter förra årets djupa svacka är jag lite rädd för att det ska hända igen. Det är något med planlösheten, hettan och att inte kunna sova ordentligt som gör att jag inte känner mig som mig själv. Jag brukar ofta drabbas av overklighetskänslor under speciellt heta sommardagar, som om verkligheten i själva verket är något slags hologram. Det är inte något jag ser fram emot. Som tur är har jag ett konkret mål att sikta mot i slutet av den här sommaren - nämligen yogalärarutbildningen. Jag tror att det kan vara precis det ankare jag behöver för att inte sväva iväg för mycket. Hoppas det i alla fall.

Första maj

Glad första maj! Som bekant är jag ingen stor firare av högtider, så som vanligt har jag spenderat dagen med (en del av) familjen. Vi har ätit god restauranglunch och jag har fått en splitterny kimono courtesy of mamma. Tidigare i år nämnde jag att jag önskade mig en sådan, så då beställdes det tyg och togs mått och nu är den alltså färdig. Är så himla nöjd! Älskar att ha kläder som ingen annan har. #special
Nu ska jag göra ett yogapass, trots att det tar emot, och sedan kolla på någon riktigt dålig komedifilm, helst från början av 00-talet. Ibland finns det inget bättre än att se något som man redan kan utantill och som är riktigt hjärndött.

Ett och annat

Hej! Sedan sist har jag: 
x jobbat jobbat jobbat
x försökt att inte deppa ihop över den uteblivna våren
x sett om alla avsnitt av 30 Rock 
x läst exakt noll boksidor
x skaffat ny telefon = äntligen bra bildkvalitet, hurra!
x firat påsk i Korsnäs
x varit på stand up med Magnus Betnér och Soran Ismail
x tränat med syrran
x hjälpt syrran hitta en examensklänning
x hittat det ultimata naturliga solskyddet - detta!
x kanske köpt min drömklänning (visar sedan när den kommer)

Efter regn och så vidare

Det är måndag, det regnar, jag har ont i en tand och märkliga utslag på kinderna. Inte den bästa dagen med andra ord. Är livrädd för tandläkare och börjar smått kallsvettas bara av tanken på att behöva gå dit. Har köpt ny tandborste, sköljer med bakteriedödande medel, äter burana och hoppas på det bästa. Men om det inte blir bättre om ett par dagar får jag bara bita ihop (lol) och ringa det där samtalet. Soleksemen (eller vad det nu är) är nog ett resultat av de soliga promenaderna jag tagit den senaste veckan. Har inte hunnit skaffa något solskydd ännu eftersom det är en så invecklad process, men märker att jag inte kan vara utan det. Har blivit allergisk mot kemikaliska solskydd och måste därför hitta ett naturligt ett som uppfyller mina femtioelva kriterier. Om någon har ett tips på ett naturligt solskydd med minst SPF 30 som inte gör en vit som ett spöke - hör av er! 
Denna vecka ska jag jobba åtminstone två dagar, kolla på Masterchef, fortsätta yoga lika flitigt som jag gjort på sistone och försöka läsa ut boken jag håller på med just nu. En alldeles vanlig och lagom vecka, med andra ord. Är så glad att jag har mitt vikariejobb som tillåter mig att arbeta bara precis så mycket jag orkar. Behöver verkligen de där lediga dagarna mitt i veckan då och då för att vila och bara vara.

Ps. Jag fick äntligen möjligheten att se Dancer, dokumentären om Sergei Polunin, för ett tag sedan. Den var precis lika bra som jag förväntat mig! Finns på Netflix för den intresserade.

Not that kind of girl

Var och klippte av rejäla femton centimeter hår för några dagar sedan, för hur mycket jag än försöker intala mig om motsatsen så kan jag inte ha långt hår. Jag är nog dömd att för resten av livet försöka spara ut håret för att sedan klippa av det, eftersom jag i mitt huvud har en bild av mig som någon slags strandtjej med böljande långt hår och solbränna. Kommer ju aldrig bli den tjejen! Kan inte bli brun, kan inte ha långt hår. Måste börja omforma bilden av mig själv så att jag kan vara nöjd med att vara blek och korthårig. Den tjejen är ju faktiskt helt okej. Mer än helt okej.