idyll

blev sentimental efter mitt inlägg igår och började tänka på min barndoms somrar hos farmor och farfar. det var ungefär det roligaste som fanns! jag och min faster brukade tälta på bakgården och vara uppe halva nätterna och spela kort. på dagarna föste vi kor från en hage till en annan, lekte på höloftet, plockade smultron och lekte kurragömma bland höbalar. det var precis så idylliskt som det låter och jag önskar att mina somrar fortfarande var så bekymmerslösa. att man slapp jobba och oroa sig för framtiden. trots att jag gnäller mycket om korsnäs och hur tråkigt det är så måste jag erkänna att jag har haft många roliga upplevelser här. mest som barn. då är det perfekt att bo mitt ute i ingenstans för man har så pass mycket fantasi att man alltid hittar på något att göra. vart försvinner den fantasin när man blir äldre? då skulle man ju behöva den mer än någonsin för att slippa trista dagar när man stirrar på tv:n och försöker hålla sig sysselsatt.