kortslutning

nu är jag hemma från språkkursen. den var minst sagt intressant. av flera olika orsaker. för det första är läraren en väldigt färgstark dam i 60-årsåldern som vägrar svara på frågor ställda på engelska. för det andra har jag aldrig träffat på så många nationaliteter på samma ställe förut. japaner, koreaner, fransmän, italienare, greker, kineser, ungrer, nya zeeländare, elfenbenskustaresvkjldgkf (nu blev det för invecklat), polacker, indier och finländare - alla på ett ställe. två finländare fanns det till och med (mig inräknad)! blev helt chockad när jag hörde hennes tydliga finska brytning. jag har ju inte stött på en enda finländare här i düsseldorf ännu. när lektionen var över (vi presenterade oss i en och en halv timme) kom den andra finländskan i kapp mig utanför klassrummet och vi började prata. och herregud vad jag blev förvirrad! jag har inte pratat finska sedan i gymnasiet skulle jag tro. och dessutom kom vi ju just från en lektion i tyska där jag pratat två språk och tänkt på ett tredje. ett ord: kortslutning. jag kunde knappt säga hej, det blev liksom hallejaaaa. typ. och när jag skulle svara jakande, typ joo/kyllä, blev det istället jaaaa, yeah eller mhjaaei. undrar om hon överhuvudtaget fattade något jag sa? och tänk att jag måste komma ända till tyskland för att få använda finska? strange days indeed. nu måste jag vila mitt huvud. det har verkligen fått arbeta på högvarv idag.