skratta/gråta

det har varit en riktigt värdelös dag i dag. eller inte så mycket värdelös som händelselös. har varit vinglig och borta och hungrig och konstig och har inte kunnat mana kraft till att göra något annat än att stirra in i väggen. har läst lite mellan varven också. men mest stirrat. sex-tiden släpade jag mig till värdfamiljens lägenhet för att hämta veckans matvaror. det tog ungefär all energi jag hade. när jag kom tillbaka till lägenheten efter att ha kånkat upp en korg uppför trapporna (bor på tredje våningen) fick jag genast sätta mig ner och hämta andan. SÅ dålig kondition har jag inte så det är inget som är dagligen förekommande. sedan när jag plockade in varorna i kylskåpet och skulle öppna en burk med kastanjepesto för att sniffa på den (dålig idé. förvirrad idé) så exploderade den (ungefär) och jag fick olja på min favoritskjorta från london och över hela golvet. jag var så himla slut så jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. var bara utmattad och kände att det var en oöverkomlig uppgift att torka upp lite olja från golvet. bestämde mig för att gråta en skvätt och sedan slänga mina oljeindränkta kläder i tvätten och inte tänka på det mer. jag är helt värdelös när jag är sjuk. verkligen. alla framtida arbetsgivare kommer att hata mig. jag kommer att sjukskriva mig vid minsta lilla förkylning. (säkert bra att skriva sånt på nätet också.) whatever, nu vill jag dricka saft och se på tv. so that's what I'm gonna do. och för ovanlighetens skall får ni en låt av min älskade johnny-boy (det var ändå han som var hjärnan bakom ataxia):
har lipat many a time till den här låten. något av det finaste jag vet.