om musik och missade chanser

idag är det inte vilken fredag som helst. idag, fredagen den 12 augusti 2011, är fredagen då warpaint spelar i helsingfors och jag inte är där för att se dem. fatta att emily kokal, theresa wayman, stella mozgawa och jenny lee lindberg i denna stund befinner sig i självaste hesa, suomi! endast några timmar bort, men ändå utom räckhåll. det finns få saker jag älskar så mycket som musik och jag vet att jag varje mörk, trist vinterdag kommer att gruvligt ångra att jag inte lade mina sista slantar på en biljett till flow-festivalen. istället för det bästa sommarminnet någonsin får jag tänka tillbaka på en missad chans. för nu är det för sent. klockan 21.00 ikväll när tusentals finländare ställer sig för att se äkta magi på scen kommer jag troligtvis att jag göra något totalt oviktigt som jag glömt redan imorgon. och nästa gång en sådan här chans uppenbarar sig (kanske om sisådär tio år med tanke på det här landets förfärliga bokningshistoria (och herregud, om jag fortfarande bor här om tio år kan väl någon vara snäll och skjuta mig)) kommer jag att kasta mig över den och aldrig se tillbaka. fan, att jag alltid ska bli så emotionellt involverad i varje stycke musik jag hör.