vecka trettiosex

nu kommer vi till inslaget som blivit standard så här i slutet på veckan; nämligen veckans filmer! bäst den här veckan var nog jane eyre med vacker scenografi och duktiga skådespelare (om än med ett manus som avvek en hel del från boken). sämst får jag nog säga att synecdoche, new york var. och den var inte ens särskilt dålig. väldigt hög kvalité på filmerna vecka 36 alltså. anledningen till att jag kanske inte var överdrivet förtjust i just synecdoche (uttalas sy-nek-do-kee) är nog för att jag är lite trött på metafilmer. och för att jag fortfarande har obehag för philip seymour hoffman efter att ha sett happiness (ni som sett den vet vad jag menar). hard candy var nog den som var obehagligast, please give mest verklighetstrogen och the reader sorgligast. i it's kind of a funny story spelade zach galifianakis samma roll som han alltid spelar och slutet var rätt förutsägbart. men det var ingen dålig film för det. jag gillar att blanda genrer hejvilt. och ibland är det skönt med förutsägbarhet. har ni några filmtips åt mig inför nästa vecka?