jag läste precis ut den magnifika boken 'jellicoe road' av melina marchetta. alla vet vilken bok jag pratar om. det har skrivits om den i princip överallt. jag försökte att ha en neutral inställning till den när jag började läsa, men det är svårt att inte påverkas av sådana här lovord. ja, vad kan man säga? läsupplevelsen började med en känsla av förvirring - vem är alla de här personerna? vad är en townie? vem är mannen i trädet? osv. - men de frågorna trängs ganska snabbt undan när man kommer in i själva berättelsen. och vilken berättelse sen! skolkrig, försvunna personer, ett mystiskt manuskript, en bilolycka för länge sedan, en flicka övergiven av sin drogmissbrukande mamma...uppenbarligen kan jag älska vilken bok som helst bara den har en intrikat, sammanvävd historia. men det finns naturligtvis andra saker att tycka om med 'jellicoe road' också (ifall man inte råkar ha samma dragning till pusselliknande stories som jag). karaktärerna till exempel. och förhållandena dem emellan. taylor och jonah, narnie och jude, webb och tate, santangelo och raffaella. vissa karaktärer lär man sig uppskatta först en bra bit in i boken. och sen kan kan inte släppa dem (jessa!). blev ni avskräckta nu? bli inte det. det är inte så förvirrande som det låter. om man känner sig förvirrad i början så är det något man mycket väl kan ha överseende med när man kommer till slutet. för det är värt det. så värt det. har jag lyckats övertyga er om att läsa den? hoppas det. gör det. ni kommer inte att ångra er.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar