mina fem favoritserier

jag älskar tv. ja, älskar! jag kan inte understryka det tillräckligt. jag är dessutom totalt opretentiös när det kommer till tv-program och kan se på nästan vad som helst. jag kommer visserligen att slänga sarkastiska kommentarer omkring mig om programmet är dåligt (okej, så helt utan pretentioner är jag ju inte), men trots det inte byta kanal. därför är det inte helt otänkbart att finna mig framför toddlers & tiaras, vampire diaries, valfritt mtv-program eller typ gladiatorerna (verkligen ungefär det värsta som går på tv just nu). men, det var inte det jag skulle skriva om. här följer mina fem absoluta favoritserier någonsin (utan inbördes ordning). saliga vare de som ännu inte upptäckt dessa mästerverk.


arrested development
världens åttonde underverk? yes? yes. alltså det här programmet har verkligen allt. will arnett på segway, david cross som inte-så-closet-gay och 'the world's first analrapist', alia shawkat (älskar henne!), michael cera (älskar honom!), sälattacker, en misslyckad hårtransplantation, dysfunktionella relationer, liza minnelli som grannen med grav vertigo, dåliga hönsimitationer, en alkoholiserad mor, en fängslad far, en adopterad koreansk spion...I could go on. det är helt omöjligt att inte tycka om det här programmet. av någon anledning blev det inställt efter endast tre korta säsonger, men på populär efterfrågan kommer tio nya avsnitt nästa år! alla från originalensemblen kommer att medverka så det borde ju bli riktigt bra. hoppas!


the it crowd
the it crowd ligger mig lite extra nära om hjärtat för det höll mig sällskap ensamma kvällar i tyskland. det handlar om två nördiga killar som jobbar på it-avdelningen på ett företag och om hur den totalt okvalificerade jen blir deras chef. det är skrivet och regisserat av den fantastiska graham linehan som också gjort bland annat black books och father ted. richard ayoade (som gjort filmen submarine) spelar en av huvudrollerna (se klippet ovan) och hans karaktär är också min favorit i serien. hans bästa vän och kollega roy spelas av chris o'dowd som ju typ håller på att bli hollywood-kändis nu. i the it crowd spelar han en sarkastisk och lat irländare som hatar sitt jobb. den här serien innehåller så många klassiska skämt att jag inte ens vet var jag ska börja. helt hysteriskt är det i allafall och jag kan inte tänka mig att någon inte skulle tycka att det var roligt.


black books
handlar om den smått alkoholiserade bernard black som, med måttlig entusiasm, driver en bokaffär. helst skulle han inte ha några kunder alls. hans (enda) vän har en butik bredvid hans och hon dyker upp då och då för att gnälla om livet och dricka vin. ibland försöker de väcka lite liv i affärerna, men det funkar aldrig särskilt bra. black books påminner ganska mycket om the it crowd. och inte bara för att det är brittiskt och skapat av samma person. båda programmen har dessutom tre personer i huvudrollerna (varav två är män och en är en kvinna), båda handlar om personer som är trötta på sina jobb och båda är väldigt roliga. så gillar man det ena gillar man troligtvis det andra också.


garth marenghi's darkplace
det här programmet hade jag turen att upptäcka för bara några dagar sedan. tack internet! richard ayoade (ja, han igen!) har skrivit och regisserat serien och det är ungefär det sjukaste jag någonsin sett. på ett bra sätt. handlingen går ut på att fiktiva skräckförfattaren garth marenghi gjorde en tv-serie av en av sina böcker på 80-talet, men den sändes aldrig för att den var för 'utmanande'. nu är den redo att visas för omvärlden. scener från denna bortglömda serie varvas med intervjuer med författaren och hans redaktör som förklarar bakgrunden till olika händelser. alltså...jag vet inte. det känns som om den här serien är skräddarsydd för mig. jag har aldrig någonsin skrattat så mycket som när jag kollade på den. föreställ er dåliga specialeffekter, synliga linor och mikrofoner, hackig klippning, osammanhängande stories, värdelöst skådespelande och synthmusik ihopblandade i en enda serie. det är magiskt. i ett avsnitt blir karaktärerna attackerade av husgeråd! i ett annat sprängs en patient (serien utspelar sig på ett sjukhus som befinner sig ovanför portarna till helvetet. helt normalt) i bitar, men hans huvud överlever. helt sjukt. helt sjukt bra. det enda dåliga är att det bara finns sex avsnitt! gråter inombords.



the office
tillbaka till USA. okej, the office har förlorat lite av magin sedan steve carell slutade, men jag älskar det ändå. mest på grund av dwight schrute. den mannen alltså. rödbetsfarmare, socialt inkompetent, självupptagen, självutnämnd assistant regional manager (assistant TO the regional manager) och...smått galen. och låt oss inte förglömma kevin. och meredith. och allra minst michael scott. han var den bästa sämsta chefen någonsin.

det blev lite väl mansdominerat det här nu känner jag så jag måste bara uppmärksamma tina fey (30 rock) och amy poehler (parks & recreation) som är två av de roligaste människorna på jorden. mitt liv skulle vara mycket tråkigare utan dem.