I'm not a pacifist, I know which rules to bend

igår var jag och såg the hunger games på bio med ellen och mikaela. jag hade inte den blekaste aning om vad filmen handlade om på förhand (man kan ju inte hänga med i alla nymodigheter). jag trodde att den skulle vara i stil med typ his dark materials-trilogin, men där hade jag fel. det enda jag egentligen visste var att den är baserad på en mycket populär bokserie (som jag haft markerad någonstans i bakhuvudet för framtida läsning en längre tid) och att tumblr exploderat av hunger games-relaterat material de senaste veckorna. efter att ha sett filmen känner jag mig mycket mer motiverad att läsa böckerna. men jag vet också med mig själv att om jag börjar läsa dem så kommer jag att vara onåbar för omvärlden tills alla tre böckerna är utlästa. det är så det blir med mig och serier. jag kan inte pausa. kanske det är bäst att spara dem till sommaren. om jag kan vänta så länge...


den här låten lyssnar jag på ungefär femton gånger om dagen. jag vaknar till den, somnar till den och promenerar till den. the mars volta alltså. vilka killar! år 2005 gjorde de så pass stort intryck på mig att jag faktiskt permanentade mitt hår i samma stil som dem (fastän deras frisyrer har uppkommit naturligt förstås). det är ganska talande tycker jag. samma år såg jag dem live på provinssi rock också. jag talar fortfarande om den konserten som den bästa jag någonsin varit på. trots att jag knappt minns något av den. jag var som i trans hela spelningen och lät mig bara föras med av folkmassan. vill så gärna se dem spela igen. speciellt efter att ha hört nya skivan. den är så himla bra!

på tal om bra musik så är bowerbirds nya skiva the clearing så fin! speciellt låten this year. försökte hitta den på youtube, men den gick icke att finna. här kan ni lyssna på den på spotify dock. folk-pop + dragspel + hjärtslitande stråkar - det tackar man ju inte nej till. ska försöka spela in en cover på den snart tror jag.