skrivandet

jag har skrivit en massa idag, men inget blir som jag vill. jag tvivlar på min egen förmåga. och varför låter allting mycket bättre i huvudet? 'just kids' har verkligen öppnat något slags valv i mig som varit stängt en lång tid. plötsligt vill jag bara skriva, skriva, skriva hela tiden. för jag har insett att det jag producerar inte måste vara perfekt och att det får låta som mig. att jag inte behöver censurera mig själv hela tiden eller försöka låta som någon annan. hur som helst; boken måste vara inlämnad senast imorgon om jag vill undvika böter och bittra bibliotekarier (och det måste jag ju. biblioteket är ju min vän) och jag har 60 sidor kvar så nu ska jag möta det sorgliga slutet och sedan kanske skriva lite mer.