varför man borde överväga att förbli blek i sommar

uppståndelsen som patricia krentcil (mamman som anklagas för att ha tagit sin femåriga dotter till ett solarium) och h&m:s nya swimwear-kampanj orsakat, i samband med den annalkande sommaren, har fått mig att fundera på solen, dess effekter och en hel del kroppsrelaterade saker. 

kalendariskt sett börjar sommaren om drygt två veckor (den första juni) och i flera månader har vi bombarderats med tips om hur man förbereder sig för denna årets höjdpunkt. hur man får den snyggaste strandkroppen, hur man fixar bästa brännan innan semestern ens börjat, hur man väljer den 'rätta' bikinin (på marie claire får männen säga sitt), vad man ska äta för att hålla vikten, hur man slipper celluliter, hur man får 'sandalfärdiga' fötter, sommarsnygga ben och så vidare, och så vidare i all oändlighet. varenda kroppsdel ska genomgås, poleras, förminskas, förstoras, framhävas eller elimineras. jag ser framför mig artiklar som: 'se ut som gisele bündchen - hur du tränar näsvingarna i sommar' eller kanske 'framhäv armbågarna! - de bästa armbågsskuggorna för just din hudton'.

jag är inte precis den första att påpeka att skönhetsfixeringen gått alldeles för långt. de artiklar och reklamkampanjer man möts av varje dag är både skrämmande och skrattretande. trots en extrem medvetenhet om situationen och många försök att motverka dessa normer ser tidningarna och kampanjerna fortfarande, i stort sett, likadana ut. nu som då kritiseras diverse företag för sin användning av modeller med ohälsosamt utseende, ensidiga kroppstyper som endast några få procent kan relatera till eller, som i fallet med h&m, för att bidra till ett skönhetsideal som kan ha livsfarliga konsekvenser. och vad händer vanligtvis efteråt? jo, företaget i fråga ber om ursäkt and that's that.

det räcker inte tycker jag. man kan inte be om ursäkt för en sak och sedan göra samma misstag nästa år igen. h&m:s kommentar angående användningen av den extremt solbrända modellen lyder som följer:

"Vi beklagar om vi har upprört någon med vår senaste badkampanj. Det är inte vår avsikt att visa upp ett specifikt ideal, utan syftet är att visa vår senaste sommarkollektion. Vi tar till oss av synpunkterna och fortsätter diskutera detta internt inför framtida kampanjer."

jag har mycket svårt att tro att ett så gigantiskt företag som h&m, som säkert haft en hel armé personer arbetandes på den här kampanjen, inte sett att bilderna ifråga visar upp ett specifikt ideal. har inte en endaste anställd på hela företaget kollat på de här bilderna och tänkt: 'vad sänder det här för meddelande till alla konsumenter där ute?' är inte det ungefär det första man frågar sig när man skapar en reklamkampanj?

en av kommentarerna under resumés artikel är också oroande. "cancerfonden: har ni inget bättre att göra än att förstöra för andra? helt otroligt verkligen! " bara att se ordet 'cancerfonden' och 'förstöra' i samma mening är ju det otroliga! inte det faktum att de har reagerat på en brunbränd modell i en klädkampanj. det är ju cancerfondens jobb att uppmärksamma och ifrågasätta just sådana här saker. det sista de vill är att förstöra. de vill ju hjälpa och rädda människor. 

att sluta sola överhuvudtaget är väl uteslutet för de flesta (jag har dock klarat mig bra cirka...hela mitt liv), men att sola ansvarsfullt tycker jag är alldeles rimligt. precis som artikeln säger: 'Enligt Cancerfonden är just hudcancer den cancerform som växer allra snabbast och skördar fler offer än trafiken.' det är inte att leka med. och är det värt att vara brun om man också blir sjuk? 

att vara solbränd är ju inte det enda det pratas till leda om i sommartider. här ovan nämnde jag en hel del andra saker som det också fokuseras extra mycket på när vi börjar minska på klädlagren. och det är alldeles förståeligt (dock inte till den grad som man ser i tidningar och magasin). man känner sig osäker och mer exponerad utan de där extra tygstyckena att gömma sig under. men då får man bara försöka tänka på hur fjuttig en sådan sak egentligen är i jämförelse med...det mesta. och att de flesta runtom oss känner precis likadant. och så kanske man kan komplimentera den som råkar stå en närmast och sprida lite glädje istället. om alla gjorde så kanske ångesten skulle skingras och vi skulle kunna tillbringa somrarna med att ha roligt istället för att plocka ögonbryn och oroa oss för eventuella magvalkar.