gravity såg jag på bio med brorsan och kanske smittades jag av hans eviga likgiltighet för jag tyckte bara att den var okej. men så är jag inte heller ett så stort fan av megaproduktioner och filmer som kan klassas som "episka". men visst, den var välspelad och vacker och lämnade mig definitivt berörd så den var verkligen inte dålig.
lymelife kändes som en väldigt typisk indiefilm. ni vet - rolig (men inte haha-rolig) och allvarlig på samma gång. och så handlade den om otrohet också, vilket jag tycker att överdrivet många indiefilmer gör. men två av culkin-bröderna är med och det gillar man ju. älskar culkin-bröderna. skulle nog ge den här en sexa av tio tror jag.
frances ha har jag sett fram emot hur länge som helst. greta gerwig, som spelar huvudrollen, är en av mina nya favoritskådespelare och i samarbete med regissören noah baumbach kunde det ju bara bli bra. det enda som jag var tveksam till innan jag såg den var det faktum att den är svartvit, men det kom jag över ungefär två minuter in i filmen. jag tycker att frances ha påminner otroligt mycket om girls. det är samma jargong, samma stad, samma skeden i livet som skildras och dessutom har adam driver en liten roll också. så gillar ni girls, kolla in frances ha!
breathe in tyckte jag så oerhört mycket om. jag vet inte om jag skulle känna likadant om jag såg den en gång till dock. ibland blir en film hundra gånger bättre om man råkar se den när man är på optimalt humör för just den, just då. och det var precis det jag var när jag såg breathe in. många har beskrivit den som klyschig och förutsägbar, men det behöver inte alltid vara något dåligt. man kan ändå bli berörd. rekommenderar verkligen denna.
jag är väl ungefär den sista i universum att se shaun of the dead, men det har liksom aldrig blivit av bara. den var väl ungefär som jag hade förväntat mig; småkul och med något på gång hela tiden. har sett en massa filmer som är typ precis som den här (warm bodies, zombieland, paranorman) och precis som dem så är det här en sexa. av tio.
thoroughly modern millie är en klassisk sextiotialsmusikal full av färger och dans och knäppa händelser (och smårasism), men till skillnad från så många andra i genren så var den bara okej. vill man se en bra musikal rekommenderar jag att se mary poppins eller the producers istället.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar