08 december, 2013

delade jular och den förlorade julstämningen

en tanke slog mig för några dagar sedan; det här är nog första gången på tre år som jag har julstämning. i ungefär två veckor nu har jag känt det där pirret som jag saknat så länge och gjort en djupdykning ner i det juliga, varma, mysiga och glittriga. och jag tänker nog inte komma upp till ytan före nyår.
jag vet inte om jag någonsin berättade det på bloggen, men det var för tre år sedan, alltså 2010, kring jul som mina föräldrar skilde sig. efter över tjugo år som gifta funkade det inte längre och mamma och jag flyttade till mammas hemstad jakobstad. pappa och mina två syskon, som fortfarande gick i skolan, stannade kvar i korsnäs.
jag mådde så fruktansvärt dåligt den där första tiden, men jag hade väldigt lite tid att känna av det. det var så mycket som skulle fixas. jag behövde en lägenhet, jag behövde pengar, jag behövde möbler och el och internet och bli registrerad jakobstadsbo. jag grät på arbetskraftsbyrån och tanterna där tröstade mig. jag grät på lillajulmiddagen och min familj lät mig vara för de visste att det inte fanns mycket de kunde göra just då. men mest av allt grät jag i mitt rum hemma hos mormor och morfar där jag bodde den första tiden i min nya stad.
den julaftonen var första gången i hela mitt liv som jag inte firade tillsammans med hela min familj. pappa och mina syskon firade på sitt håll och jag var omgiven av släktingar från mammas sida. jag skrev bara ett kort inlägg om julaftonen i bloggen och trots att det var väldigt trevlig var jag nog inte så glad som jag ger sken av i texten.
året därpå firade jag återigen julafton i jakobstad och denna gång var även syskonen med. vi hade bestämt att köra på vartannat-år-metoden och vi började med att fira med mammas sida av släkten. även om det kändes bättre det här året hade jag andra problem som drog ner stämningen och såklart saknade jag pappa också. det var, och är fortfarande, konstigt att tänka att vi nog aldrig kommer fira julen tillsammans hela familjen igen. 
förra året var vi för första gången efter skilsmässan i korsnäs för att fira jul. alla komponenterna var där; julmat, julklappar, kalle anka - men julstämningen ville ändå inte infinna sig. jag trodde nog då att julstämningen hade ersatts av den oundvikliga saknad som alltid skulle infinna sig vid jul och att den aldrig skulle komma tillbaka. jag är så väldigt glad att jag hade fel!
jag vet inte exakt vad det är som gjort att julstämningen återvänt. tiden har förstås gjort sitt. kanske har jag lyckats hitta någon slags balans mellan saknaden efter en förälder och glädjen över att få vara med den andra. eller så har jag bara tittat på så himla många julfilmer att det tagit över hela tankeverksamheten. vad det än beror på är jag mycket tacksam över att från och med nu förhoppningsvis kunna få ha riktigt juliga jular som jag kan se tillbaka på som fina och lyckliga.

2 kommentarer :

linnea p. sa...

Jag avskyr julen och mår alltid illa den här tiden på året. Ibland kan jag med känna av det där pirret du nämnde men det är alltid små temporära stunder, men de brukar vara hemskt trevliga. Kul att du fått det tillbaka! :)

Du är förresten definitivt inte ensam om att ha gråtit på arbetskraftsbyrån. Jag gjorde det senast för två år sen själv, hehe. Tanten jag pratade med hanterade det så sympatiskt och proffsigt att jag gissade att det händer ganska ofta!

ida sa...

julen har alltid varit den enda högtiden som jag gillat, så det är skönt att kunna njuta ordentligt av den igen. själv får jag ångest av midsommar- och nyårsfiranden. och villaavslutning! usch.

haha, dom får säkert se alla möjliga sorters utspel vid arbetskraftsbyrån. man är ju oftast i en ganska prekär situation när man går dit så det är inte sällan långt till tårar. :)