Begin Again är skriven av samma kille som gjorde Once och även om jag inte hade haft den infon på förhand hade jag enkelt listat ut det efter typ en kvart. Begin Again är i princip samma film som Once, bara lite sämre och ännu mindre trovärdig.
The One I Love är den tredje filmen om dubbelgångare jag sett i år (The Double och Enemy är de två andra). Tydligen är det ett ämne som många kände sig dragna till 2013/2014. Filmen lyckades ändå överraska mig och var väldigt välspelad, intressant och ibland obehaglig.
The Captive hade potential, men tyvärr var den inte särskilt välskriven eller trovärdig. Hela upplägget kändes klumpigt och ogenomtänkt och alla tidshoppen gjorde mig förvirrad. Å andra sidan har jag nog aldrig sett en bra film med Ryan Reynolds i så vad väntade jag mig egentligen.
Chef är en "komedi" (inte superrolig) fylld av närbilder på mat, matlagningsmontage och latinamerikanska influenser. Jag tyckte faktiskt att den var helt okej tills jag kommit igenom tre fjärdedelar ungefär och insåg att den inte hade någon tredje akt. Följaktligen kändes den ganska platt och meningslös.
Heaven Can Wait är en dramakomedi från 1943 (did I lose you?) som handlar om en man som försöker övertyga djävulen om att han borde hamna i helvetet. Han berättar om sitt liv och de misstag han begått från att han var ett barn tills han är en gammal man. Jag insåg oroväckande sent (har svindåligt minne) att jag sett den här filmen förr, men jag gillar den så pass mycket att jag kollade på den igen. Älskar ju Technicolor. Och Gene Tierney.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar