05 oktober, 2014

It’s sheer lunacy to have a banana at this hour.

Good People minns jag faktiskt inte så mycket av. Dåligt tecken. Den var ganska blah och inte särskilt övertygande.
In Your Eyes gillade jag skarpt. Den hade lätt kunnat bli ännu en generisk film om en romans, men det övernaturliga inslaget gjorde den unik. Jag har hittills inte sett en enda dålig film med Zoe Kazan.
White Bird in a Blizzard kändes som att den inte riktigt visste vilken genre den skulle tillhöra. Den började som ett familjedrama, men i sista sekunden (alldeles, alldeles för sent) skulle den plötsligt bli en thriller. Skådespelarinsatserna var bra dock.
Cuban Fury var okej. Den var inte särskilt överraskande och med tanke på de hysteriskt roliga människorna som var inblandade så hade jag hoppats på mer skratt.
Two Night Stand är precis en sådan film som ni tror att det är. Det är synd att man inte blir (positivt) överraskad oftare när det kommer till amerikanska komedier.
Black Pond är en svart brittisk komedi som blandar humor och allvar på ett lyckat sätt. Ibland var den lite förvirrande och svår att hänga med i och vissa scener kändes onödiga, men jag skrattade också rakt ut flera gånger åt den skruvade humorn. Det händer inte varje dag.

Inga kommentarer :