17 augusti, 2015

Kvinnoproblem

Min magkatarr har börjat blossa upp regelbundet igen de senaste veckorna. Är det inte alltid så att precis när man tror att man blivit av med något så dyker det upp igen? Så är det i alla fall för mig. De senaste dagarna har jag flera gånger blivit tvungen att lägga mig ner på golvet eller på sängen för att jag får såna akuta magsmärtor. Nästan omedelbart avtar smärtan, men så fort jag sätter mig upp igen eller står upp så börjar tarmarna vrida sig och krampa. Att bli ofrivilligt begränsad i sitt liv är så himla frustrerande och att göra motstånd är bortkastat eftersom den enda man skadar är sig själv. 
Jag lyssnade på nyaste avsnittet av En varg söker sin pod för några dagar sedan och slogs av något som Caroline Ringskog Ferrada-Noli sa: det är nästan bara kvinnor som söker hjälp av alternativmedicin. Varför då? Jo, för att inom den konventionella medicinen så forskas det inte tillräckligt mycket i kvinnosjukdomar. På många av våra problem finns det fortfarande inga lösningar. Och när man inte får hjälp av en vanlig läkare börjar man söka efter alternativ på egen hand. Jag har själv gått till en zonterapeut, ätit alla möjliga kosttillskott, druckit aloe vera, provat på homeopati och varit till någon som "läste av min energi" (var så trött vid det laget att jag inte orkade göra motstånd, trots min skepsis). Nu är inte mitt problem med magen något typiskt för kvinnor (vad jag vet, har inte koll på statistiken), men om man har IBS/känslig mage/tendens till magkatarr kan man inte räkna med någon hjälp från en vanlig läkare. Tyvärr. Tydligen är situationen densamma om man lider av foglossning, vilket var Ferrada-Nolis problem. Hon blev beordrad till sängvila och det var det.  
Jag blev mött av samma ointresse och axelryckningar den gång jag hade sån mensvärk att jag nästan svimmade. Mamma hämtade mig från skolbussen och körde mig till HVC. Jag var helt likblek och kunde inte sitta upp, utan var tvungen att ligga ner för att inte förgås av smärtan. När jag fick träffa läkaren sa han att "det kan vara så ibland" och skrev ut vanlig jävla Burana åt mig. Jag blir fortfarande arg när jag tänker på det. Nu i efterhand tror jag att det var en cysta som sprack den gången, för jag har aldrig haft så ont varken före eller efter. 
Jag och min terapeut pratade om p-piller idag och hur de skrivs ut till höger och vänster som botemedel på det mesta. Det hör ju också hit till samma kategori. Och vi vet ju alla hur farliga p-piller kan vara - både fysiskt och psykiskt. P-piller är för mig rent av förtryckande. Jag har tagit dem en enda månad en gång för många år sedan och har sällan mått så dåligt och haft så ont i magen som då. Men det finns ju mycket värre konsekvenser också - inte bara för den som tar dem utan också för miljön.
Inte är det alltid lätt att vara kvinna. Jag är tacksam för hur långt vi har kommit, men arbetet kan på långa vägar inte anses vara klart. Jag önskar att jag hade kapaciteten att hjälpa mera, jag känner mig så stympad och otillräcklig som knappt orkar gå en timme på stan utan att behöva vila efteråt. Jaja, det hör inte hit. Jag är bara så trött på att kvinnor blir förtryckta från alla jävla håll hela tiden och alltid verkar dra det kortare strået.

Ps. Jag googlade lite och tydligen är IBS vanligare hos kvinnor än män. Ännu en sjukdom att addera till vår lista (även om den inte per se är en kvinnorsjukdom)!

3 kommentarer :

Amanda sa...

Ibs är vanligare bland kvinnor eftersom kvinnornas utrymme för tarmarna är mindre i magen, vi har fler "knorrar" på tarmarna. Men sedan tror jag ju nog att mycket också beror på att kvinnor är mer utsatta för stress och press än män! Jag kan känna mig så hjälplös och maktlös när det kommer till de här situationerna. Varför känns det som att ingen kan/vill hjälpa en!?? Kramkramkram jag lider med dig <3

koltrast sa...

Blää blir så arg! Min syster har endometrios och det enda som verkar hjälpa är att följa nån slags ayurveda-diet, inom västerländsk forskning tycks ingen vara intresserad av kvinnosjukdomar. Sen har det kanske också att göra med att det handlar om så komplicerade saker i kroppen, det funkar ju liksom inte bara att ta ett piller och bli frisk vilket den västerländska medicinen ganska långt fokuserar på om man jämför med alternativa metoder.

Ida Ståhl sa...

amanda: ja, så var det ju, ja. har läst det någon gång, men glömt bort. tror absolut att det ligger något i att det är mer än bara något fysiskt. pressen på att vi ska se ut och uppföra oss på ett viss sätt måste ju ha ett utlopp och för många tror jag nog att det kan leda till magbesvär - för att man "inte räcker till". och sedan blir ju en redan existerande åkomma värre av stress och då är den onda cirkeln igång och så jävla svår att bryta. önskar att det fanns mer tilltro till alternativa behandlingsmetoder i finland, för det kunde nog hjälpa många. men en vanlig läkare skulle ju aldrig rekommendera eller ens nämna något sådant. suck. kram på dig! <3

koltrast: nej, forskningen inom diverse kvinnosjukdomar verkar utövas i periferin och resultaten får man sällan ta del av. jag läste någonstans att i kina jobbar vanliga läkare och alternativa läkare (som vi ser på dem med våra västerländska ögon) sida vid sida och har samma status. det skulle vara intressant att veta hur de skulle behandla våra sjukdomar. tror definitivt att det skulle bli mer omfattande än bara något symptomdämpande piller i alla fall.