24 juni, 2017

Musiklistan

Musik för mig är:
Ett sätt att förstärka eller locka fram känslor på, en identitetsmarkör, något jag inte vill vara utan.
Jag lyssnar helst på:
Är varken intresserad eller kvalificerad att genrebestämma, men efter en snabb koll på Last.fm lyssnar jag mycket på folk, singer-songwriter, indie, alternative, acoustic, electronic och diverse variationer av dessa. Vet inte om jag tycker att det ringar in min musiksmak riktigt, men kanske det ger en liten fingervisning i alla fall. Hur som helst lyssnar jag exklusivt på musik på engelska, mest från det senaste decenniet och mycket brittiskt. 
Den bästa låten att starta morgonen med:
Skulle aldrig falla mig in att lyssna på musik på morgonen. Jag somnar gärna till musik, men har inte energi nog (eller tid) att hitta den perfekta låten att vakna till. När jag lyssnar på musik följer den ett känsloflöde och jag kan sällan bara smälla igång ett album och lyssna på det från början till slut. Även i mitt musiklyssnande tar perfektionisten i mig över.
Ett instrument jag vill kunna spela:
Önskar att jag var ett musikaliskt geni och multiinstrumentalist, men skulle nöja mig med att vara skickligare på gitarr än vad jag är. Skulle gärna också vilja kunna spela piano (mest för att kunna sjunga Agnes Obels och Emily Haines låtar) och harpa!
En musikstil jag inte förstår mig på:
RnB. Can't friggin' stand it. Vidriga texter, melodier och röster. Pop-punk (à la Green Day och Avril Lavigne). Blues och jazz. Metal + alla dess subgenrer. I princip allt gjort på 80-talet (eller som låter som om det var producerat då). Techno/dance/trance/house.
Det här blir årets sommarplåga:

Baserat på dagsläget lär det bli Deadcrush av alt-J, men det är ju bara juni ännu och vad som helst kan dyka upp innan sommaren är över.
En låt jag kopplar till ett minne:
Something in the Way av Nirvana påminner om Lappfjärd och att bli väckt mitt i natten av fulla klasskamrater som tyckte att det roligaste som fanns var att reta mig. I Have a Dream av ABBA påminner om min gammelfarmors begravning, eftersom den spelades på radio när vi körde till minnesstunden. X-Mas Time av Bubbles framkallar det lagom pinsamma minnet av när jag och Linnéa lekte att vi vara med i en musikvideo hemma i hennes rum. Sheepdog av Mando Diao (det där yeah yeah yeah:et i början!) väckte mitt intresse för rock och gjorde popen obsolet. Let's Go Surfing av The Drums kastar mig tillbaka till en brygga i ett hett Fort Myers där jag satt och tittade på solnedgången och fiskarna som glittrade i vattnet. Omission var den första låten jag hörde av John Frusciante och den golvade mig totalt. Roulette Dares (The Haunt Of) av The Mars Volta gjorde mig så uppspelt första gången jag hörde den att jag tvingade mamma och pappa att lyssna på den. Deras ljumma omdömen av vad som var det bästa och sjukaste jag någonsin hört gjorde mig gruvligt besviken.
Spellistan som ger mig energi:
Så funkar inte spellistor för mig. Jag gillar att åka bergochdalbana när jag lyssnar på musik. Först en låt som lyfter mig så högt att jag tappar andan, sedan en låt som framkallar tårar för att den dyker så djupt. Dessutom lyssnar jag sällan på de spellistor jag själv lagar. De är mest bara till för att jag ska komma ihåg olika bra låtar som jag hittat.
Min mest spelade låt någonsin:

Enligt Last.fm är det The Wrote & The Writ av Johnny Flynn, men det finns inte en chans att det stämmer. Gissar att det är någon låt av Red Hot Chili Peppers eller John Frusciante som har den äran.

Inga kommentarer :