31 augusti, 2017

Inte ännu, men snart

Det är en månad och sex dagar kvar tills jag börjar skolan. Den sjätte oktober börjar jag nämligen mina studier vid Kundaliniyoga Institutet. (Det gör mig galen att det är särskrivet. Är det faktiskt korrekt svenska?) Vet inte ens om jag skrivit om det här. Det känns som om jag har berättat det för varenda människa jag träffat. Dessutom har jag vetat om att jag haft en plats sedan mars så jag har pratat och tänkt på det hur länge som helst redan. Det känns lite som old news fast jag inte ens börjat ännu.
Om två år är jag färdig yogalärare. Det är ganska lång tid. Man kan få yogalärarcertifikat på bara några månader, men då måste man till huvudstaden eller åtminstone ganska långt söderut. Dessutom kostar det i princip lika mycket att göra utbildningen på två år som på tre månader och jag har inte råd att betala tusentals euro i en klumpsumma bara sådär. 
Jag har aldrig testat kundaliniyoga. Det kanske låter märkligt. Märkligt att börja en utbildning på två år i något man aldrig testat. Men så är det nu. Den yoga jag själv håller på med är oftast vinyasa flow eller ashtanga (fast ashtanga allt mer sällan). Inom kundaliniyogan håller man mycket på med mantran och meditation, vilket är något jag i princip inte har någon erfarenhet av alls. Men det verkar intressant och som något som kunde vara bra för mig. Det är också därför jag går den här utbildningen - för mig själv. Visst vill jag kunna lära ut yoga, men mest vill jag fortsätta min egen utveckling och hitta ett hållbart sätt att leva på.
Det är jobbigt att tänka att jag ska fokusera så mycket på mig själv de kommande åren, det känns som om jag redan gjort och gör det tillräckligt. Det känns så självupptaget, och ibland är jag rädd för att jag är alldeles för mycket av en egoist. Varför ska jag lägga två år på att "hitta mig själv", när jag kunde göra något mycket viktigare, vettigare, något som inte bara hjälper mig utan andra också?
Har inget bra svar på det. Eller. Det jag hoppas på är att bli hel och trygg i mig själv under utbildningens gång, att jag hittar sätt att hantera ångest och andra svårigheter på som jag sedan kan föra vidare till andra. Just nu kan och har jag inte det.
Baserat på det jag läst och hört om den här utbildningen är jag beredd på att det kommer bli jobbigt. Det kanske är svårt att fatta om man inte vet något om den. För en utomstående kanske det låter som om det kommer bli gröna juicer, tända ljus och om shanti för hela slanten, men det är bara på ytan. Det som jag är rädd för är det som kommer hända innanför. Hur som helst blir det en spännande höst och en nystart för mig. Får se hur det går.

1 kommentar :

Julia sa...

Känner verkligen igen mig i snåret av tankar som säger att en är egoist då en sätter verklig arbetstid/studietid på att bygga på sig själv. Som att den tiden som vardagen består mest av borde gå till andra men en ska orka hantera sig själv där på fritiden. Försöker tänka att en kan hjälpa/jobba så mycket bättre när en själv nått längre så att det borde få vara första prioritet.

Ps. Så otroligt spännande det låter med yogan! Hoppas det ger dig mer än vad det tar.