bitterljuvt

nu är jag framme i düsseldorf. kom hit halv 1-tiden idag (lokal tid). sitter i mitt nya, egna kök och ser på utsikten genom fönstret (en gammal, sliten tegelbyggnad och en massa höga träd). resan hit var jobbig to say the least. på flygplatsen i helsingfors mådde jag så illa att jag var nära att svimma flera gånger. när jag väl satt på flyget kändes det redan bättre, men har ändå fått dela ut en hel del låtsasleenden idag när jag egentligen har velat lägga mig ner och dö. förhoppningsvis är illamåendet ihopkopplat med nerver. isåfall borde jag slippa det senast om en vecka. på flyget satt jag bredvid ett par coola amerikaner (skinny-ass rockare i 50-års åldern. och jag svär på att jag kände igen mannen. han såg ut som en blandning av mick jagger och bob dylan.) som var på väg till new york. de hade tydligen varit på v festival i england. nåja, när jag kom fram möttes jag av min finaste värdfamilj. lilla jani som jag ska ta hand om är ungefär sötast i världen! han är väldigt finurlig och gillar att göra saker som han inte får göra. och så vill han äta konstant. haha. idag har vi installerat internet i min lägenhet, ätit middag, gått runt lite stan och bara bekantat oss mer med varandra. jag har också hunnit packa upp mina saker (jag har typ INGA kläder med mig!) och vilat en stund. är fortfarande väldigt trött och ska nog snart gå och sova tror jag. mia och hennes pojkvän kommer hit i morgon så då blir det nog livat. bäst att vara utvilad tills det. jag trodde förresten att jag skulle gråta ögonen ur mig när jag sa hej då åt familjen på flygplatsen. fast man blir irriterad på dem ibland känns det ändå väldigt konstigt att inte bo med dem. ingen lillebror som kommer in i ens rum och kollar vad man gör hela tiden, ingen syster som lånar ens kläder, ingen hund som vill bli klappad, ingen katt som biter en i fötterna, ingen pappa som fixar ens nät och ingen mamma! det var nästan svårast att lämna henne. men nu börjar jag nästan gråta igen så det är bäst att jag slutar. hej!