mina favoritfilmer

jag skriver ofta om film här på bloggen, men jag tror aldrig att jag gjort ett riktigt utförligt inlägg om mina absoluta favoritfilmer. så det tänkte jag göra nu. låt oss börja:

rear window

en hel film med ett endaste rum som utgångspunkt? javisst! det är helt fantastiskt. det här är kanske min nya favoritfilm genom alla tider. definitivt hitchcocks mästerverk om ni frågar mig. och grace kelly har aldrig varit vackrare än i rear window.


the royal tenenbaums

vi vet alla att jag älskar wes anderson och det här är nog hans bästa film i min mening. bra skådespelare. bra story. alla karaktärer är särpräglade och får sin egen lilla bakgrundshistoria. älskar att alla är deprimerade och att huset de bor i ser ut som ett dockhus. och jag struntar blankt i om folk ogillar wilson-bröderna. jag tycker att de är geniala skådespelare!


rushmore

(den här scenen + den om OR scrubs får mig alltid att skratta.)
jason schwartzmans genialiska debut och början på en, i princip, klanderfri karriär (coconut records! bored to death! marie antoinette! I heart huckabees!). innehåller en massa klassiska anderson-finurligheter och roliga scener. utspelas dessutom på privatskola, vilket alltid lockar mig. tror att jag 'undermedvetet' (not so much) önskar att jag undervisats i sådan miljö.


the fall

en film fylld av surrealism och motsägelser med vacker kostym och ännu vackrare landskap. en film om verklighetsflykt och fantasier och hur man hanterar förluster. snälla, se den.


amadeus

en galen film om en galen, självupptagen man (eller två egentligen) med storhetsvansinne och ett mycket enerverande skratt. full av 80-talsöverflöd, dramatik och parodisk stämning. nästan tre timmar lång är den också. men det är så värt att se den alltså. lovar.


bright star

kan vara den vackraste filmen som någonsin gjorts. skulle vilja projicera den i taket ovanför min säng så att jag kan somna och vakna till den. ett sorgligt slut är garanterat. så är det ju alltid med sådana här filmer.


sedmikràsky

en sarkastisk feministfilm på tjeckiska kanske inte låter så lockande, men herregudohmygodihelvete det är ju för bra! strunta i att läsa recensioner, strunta i imdb, strunta i dina egna fördomar (om du har några) - kolla på den bara. den är rolig och knäpp och full av glädje och mittfingrar riktade mot patriarkatet (I said it). och så är den gjord på sextiotalet och två snygga tjejer spelar huvudrollerna! ja!


they shoot horses, don't they?

mådde så dåligt efter att jag sett den här filmen. hatade världen typ en vecka efteråt. den innehåller inga av de element som vanligtvis brukar skapa obehag (ett dansmaraton låter väl inte så farligt?), men den psykar en rätt rejält. får en att fundera på vad man egentligen håller på med. befinner ni er i något slags gränsland och har svårt att fatta ett, till synes, viktigt beslut? - kolla på den här filmen så kanske det hjälper er att bestämma er! woah, mama.


monty python and the holy grail

min första filmkärlek. minns att pappa köpte hem den en dag för många år sedan och att jag och syskonen skrattade åt hans gammalmodighet. en komedi? från 70-talet? och vad i helvete är det där på omslaget? som tur är så kollade vi på den och naturligtvis skrattade vi tills tårarna sprutade. pappa visste vad han sysslade med. vem vet vem jag hade varit om jag inte upptäckt genialiteten med python? jävligt mycket tråkigare skulle jag tro.


breakfast at tiffany's

alla säger att breakfast at tiffany's är en av deras favoritfilmer. och varför skulle jag vara annorlunda? den är ju fantastisk. fullpackad med små detaljer (festscenen!) som esteten i mig älskar och med den oersättliga audrey hepburn i huvudrollen.


the imaginarium of doctor parnassus

det råder väldigt delade meningar om denna heath ledgers sista film. vissa tycker att den helt enkelt är skit, andra tycker att den är fantastisk. jag håller naturligtvis med de senare. kan man inte hantera lite fantasy och psykedelika får man väl kolla på woody allen-filmer eller något.

scott pilgrim vs. the world

jag spelar aldrig spel. alltså verkligen aldrig. så rimligtvis borde jag kanske inte vara särskilt intresserad av en film med så många tv-spelsreferenser, men så är icke fallet. den här filmen är snabb, rolig, detaljrik, knäpp och full av fantasi. borde nog läsa serien som filmen är baserad på. michael cera är nervös och obekväm som vanligt, men tjejerna är starka och kickar ass! det gillar jag.


coraline

den enda animerade filmen på min lista (finns dock en massa andra animerade filmer som är superbra). lämpar sig dock inte för småbarn. handlar om ett parallellt universum som till en början verkar som himmelriket. efterhand börjar det spricka i sömmarna och det som verkat så underbart visar sig ha varit enbart illusioner. gjord helt i stop motion (vilket jag aldrig slutar fascineras av) och med en väldigt tim burton-lik känsla.


pan's labyrinth

också en sådan där film som alla älskar. fy fan, vad brutal och hemsk den är. och samtidigt så fin. ibland vill man vända bort blicken, men något får en alltid att hålla den kvar. borde definitivt finnas på allas filmer-att-se-lista.


an education

ah, young jenny. som jag identifierar mig med dig. vem vill inte fly till paris och göra precis vad man vill istället för att ha tråkigt? nu vill jag visserligen inte flytta till paris exakt, jag är mer en london-gal, men känslan är ju densamma. minns att jag blev på så bra humör efter att jag sett an education för första gången. det kändes som om någon verkligen förstod mig. 'studying is hard and boring. teaching is hard and boring. so, what you're telling me is to be bored, and then bored, and finally bored again, but this time for the rest of my life?' yup, pretty much. ain't life grand?

the wizard of oz

technicolor! judy garland! creepy little people! ögonblicket när dorothy landar i oz och allt det trista, svartvita övergår i färg är typ mitt favoritögonblick någonsin. jag är verkligen ingen musikal-människa (grow up, for f's sake!), men i det här fallet kan jag tolerera det. för jag vill bo i oz. och jag vill ha röda glitterskor.

léon - the professional

jag älskar jean reno. natalie portman är också bra förstås, men jag älskar jean reno. och i léon är han ju onekligen i sitt esse. ah, detta möte mellan en ung tjej från en trasig familj och en ensamvarg som råkar vara yrkesmördare - det värmer verkligen ens hjärta. nej, men seriöst så är det här en av världens bästa filmer. jag har aldrig träffat någon som inte gillar den. å andra sidan har jag väl inte frågat någon om deras åsikt precis...oh well.