24 februari, 2015

Oh, Alan... we're gonna have such a wonderful war together.


Laggies var helt okej. Det var ett bra tag sedan jag såg den och det är mitt enda bestående intryck av den; okej. Har svårt för Chloë Grace Moretz, vilket säkert inverkade en del...
The Skeleton Twins var rolig och rörande och full av igenkänning. Och sedan råkar ju Kristen Wiig och Bill Hader vara två briljanta personer som lyfte filmen avsevärt. Hade två andra personer spelat huvudrollerna hade den varit rätt svag.
Big Eyes älskade jag. Skönt att se Tim Burton gå i en annan riktning och göra en mer "vanlig" film. Älskar ju hans filmer, men den där mörka/quirky-grejen kan bli lite tröttsam ibland.
The Best of Me var väldigt förutsägbar och smörig (hej Nicholas Sparks!), men det visste jag ju redan på förhand så no surprise there.
Song One kollade jag på mest för att Johnny Flynn är med i den. Har ju varit smått besatt av honom i flera år. Filmen var okej. Det kändes som om den inte riktigt var på väg någonstans och kärlekshistorien var inte superövertygande, men som tidsfördriv och ögongodis fungerar den utmärkt.
The Imitation Game såg jag på bio med brorsan. Den var fascinerande och sorglig och välspelad. Mycket bra.

Inga kommentarer :