Jämna plågor

En av mina sämsta egenskaper: att jag kan stressa upp min kropp så pass mycket att jag ger mig själv magkatarr. Låg och vred mig i sängen ett par timmar idag när den blossade upp. Inget hjälper tyvärr i en sådan situation, förutom att vänta ut det och att inte äta något. Sedan brukar jag dricka en kopp grönt te när det lugnat sig. Får väl ändå vara glad över att anfallen har minskat med typ nittio procent de senaste två åren. När jag gick i skolan hade jag ont i magen v-a-r-e-n-d-a dag. Utan undantag. Helt jävla vidrigt var det. Nu får jag bara anfall om jag får ångest och lyckas trissa upp den tills jag känner av den fysiskt eller om det görs stora avvikelser från vardagen. Det klarar jag inte av. Så alltid när det händer något extra (resor, utflykter, festliga tillställningar) då kan man räkna med att jag förstör det genom att må dåligt. Jag är inget idealiskt sällskap vid sådana tillfällen. Supertråkig och butter blir jag. 
Jag har en vecka semester kvar. Vi får väl se vad jag gör av den tiden (ingenting).