Ett ungt par som varit tillsammans i sex år börjar plötsligt märka av sprickor i sitt förhållande som gör att de glider längre och längre ifrån varandra. Den enas våldsamma beteende får olyckliga konsekvenser, medan den andra börjar visa intresse för sin arbetskollega. En film om hur livet oundvikligen bär på olyckliga slut och om att saker inte alltid blir som man tänkt sig.
X + Y (eller A Brilliant Young Mind) ★★★★☆
Handlar om en autistisk pojke med en förkärlek för matematik och mönster. Eftersom alla filmer om autistiska pojkar handlar om det (typ) hade X+Y lätt kunnat bli klyschig och förutsägbar, men jag tycker att man lyckades bra med att porträttera autism och samtidigt blanda in andra element som breddade storyn. Förutom hans diagnos handlar den också om att förlora någon som står en nära, att bli kär, att känna sig hjälplös, att inte förstå världen, om en global matematiktävling, om alkoholism och om utanförskap. Bland annat.
Aloha ★☆☆☆☆
Det är sällan man ser en så dålig film med så många bra skådespelare i, men Aloha kunde inte räddas av varken Emma Stone, Rachel McAdams, Bradley Cooper, Bill Murray eller någon annan. Storyn var ofokuserad, dialogerna krystade och karaktärerna totalt platta. Har visserligen aldrig varit något Cameron Crowe-fan, men det här måste vara hans sämsta film någonsin.
Avengers: Age of Ultron ★★★☆☆
Inte helt väntat kanske, men jag gillar faktiskt Marvel-universumet och har sett nästan alla filmer med de olika medlemmarna i The Avengers (skippar Hulken). Har inte lika mycket till övers för X-Men, men brukar kolla på dem lite halvhjärtat ändå, p.g.a. gillar film. Nyaste delen i denna gigantiska franchise var ganska mycket vad jag väntat mig, men med flera skämt. Man gillar ju ögonblick som lättar upp stämningen, men här blev det lite för mycket.
5 to 7 ★★★☆☆
En ung aspirerande författare träffar en äldre kvinna som han genast blir förälskad i. Kvinnan i fråga visar sig vara gift, men eftersom hon har ett öppet förhållande (med vissa villkor) börjar de träffa varandra på kvällarna mellan fem och sju. Så småningom blir deras relation alltmer ojämlik och den unga författaren har svårt att förlika sig med upplägget de kommit överens om. En ganska förutsägbar film, men med rappa konversationer och många sympatiska karaktärer. Den lyckades dock inte övertyga mig helt och hållet och jag önskar att man koncentrerat sig mer på att gestalta känslor än på snygga shots.
Nightcrawler ★★★★☆
Louis Bloom, spelad av Jake Gyllenhaal, måste vara en av tidernas mest osympatiska karaktärer. Han är sliskig, manipulerande, inställsam, utan samvete och utan respekt för andra människor. En riktig sociopat helt enkelt. I Nightcrawler får vi följa Bloom när han försöker klättra inom nyhetsvärlden genom att köra runt i LA med sin kollega och filma blodiga olyckor och brott som han sedan säljer till tv. När saker inte går som han vill börjar han ta till alltmer drastiska åtgärder för att få det han vill ha. En mycket obehaglig, välspelad och spännande film som jag definitivt rekommenderar.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar