Fläterskan

Det känns som om jag alltid pratar om mitt hår, men det råkar vara ett intressant ämne för mig och något jag tänker mycket på. Speciellt de senaste två åren när jag sparat ut det. När jag var fast (i vad som kändes som en evighet) i den där fruktansvärda mellanfasen där håret mer eller mindre ser ut som en hockeyfrilla då var det frisyren jag har just nu som jag drömde om. En jämnlång page som man kan göra frisyrer med. Och nu när jag äntligen, äntligen är där - ja, då vill jag ha det dubbelt så långt förstås. Aldrig blir man riktigt nöjd. Fast jag gillar nog mitt hår helt okej just nu faktiskt. Det är relativt lättstylat (speciellt efter att jag investerat i lite braiga produkter), glansigt p.g.a. har slutat bleka och blondera och ser ut som en regelrätt frisyr och inte som en dålig peruk som ett barn tråcklat ihop. Success!