Illa dold ilska

Ibland önskar jag att jag var en person som tror att allt har en mening. Men det är jag inte. Det gör jag inte. Det sker totalt meningslösa och onödiga och fruktansvärda saker hela tiden och att söka efter mening i dem är bara ett sätt för en individ att få känna sig lite tryggare och i kontroll över livet. Med det sagt så är visserligen mina problem väldigt små, men jag mår ändå dåligt över dem. Som att jag inte kom inte på utbildningen jag sökte till, till exempel. Fick veta igår. Fatta hur värdelös man känner sig när man inte ens kan komma in på en folkhögskola. Känns som om de släpper in vem som helst där. Men inte mig då. Har jag någon andrahandsplan kanske? Nej, såklart inte. Så nu kommer ännu ett år att gå där jag gör något som inte leder någonstans. Fattar inte hur jag ska orka. Känner noll motivation att börja jobba igen. Och vem vet om jag ens skulle komma in om jag sökte till samma utbildning igen? Har starkt börjat tvivla på min intelligens. Kanske är jag totalt korkad utan att veta om det. Kanske har jag inte kapacitet att göra något överhuvudtaget (tänkte lägga in ett specifikt yrke här, men ville inte förolämpa någon). På måndag fyller jag tjugosju också. Det är ju alltid något. Att blir äldre, men ändå befinna mig på precis samma nivå som för tio år sedan. Vad är det för mening i det?
Lol, livet. Tack för att du fortsätter att screw me over. Visste väl att man kunde lita på dig.