Känner bara: Nä. Vill inte vara med. Har kollat på ett dussin filmer. Har läst ett par böcker. Har stirrat upp i taket. Väntar på att det ska bli september. Väntar på ny musik. Har gått på promenader. Har målat naglarna. Har försökt förlika mig med tanken på att jag troligtvis måste börja jobba på dagis igen. Fast inte på riktigt förstås. Aldrig på riktigt. Har försökt att inte bryta ihop på ett möte med handledare som föreslår att jag ska gå en kurs i hur man skriver CV, som om det skulle lösa något och som om jag efter tjugosju år inte visste hur man gör. Som svarar på sina egna frågor och inte lyssnar när jag säger att jag inte vill, inte orkar, inte vet. Som behandlar en som en tonåring utan någon som helst kunskap om livet och samhället. Är så trött på dessa människor och deras nedlåtande sätt. Vill bara bli behandlad som om jag vore åtminstone någorlunda intelligent. Inte så konstigt att man börjar tvivla på sig själv när man hela tiden blir bemött som ett barn. Är så jävla trött på allt just nu.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar