Jag-listan

Jag gör: ingenting vettigt efter klockan åtta på kvällen. Har gått och blivit något så provocerande som en morgonmänniska på äldre dar.
Jag kan: hjula och stå på händerna.
Jag köper: mat typ varje dag. Vet att det ekonomiskt sett är mer hållbart att storhandla, men hur ska man veta vad man är sugen på om fem dagar? Vill jag ha bananplättar vill jag laga det genast och inte om en vecka.
Jag borde: bryta mig loss ur mina rutiner ungefär hundra procent mer än jag gör för tillfället.
Jag måste: sluta köpa mirakelprodukter för huden. Det blir bara dyrt och funkar nästan aldrig. (Obs! Var senast för en timme sedan inne på eleven och dreglade över diverse masker och krämer. #incurable)
Jag vet: nästan aldrig vad jag vill innan det är för sent.
Jag tycker: att folk borde sluta fråga en (läs: mig) om när man ska skaffa pojkvän. Lovar att genast berätta om det skulle hända.
Jag tänker: alldeles för mycket på mig själv. Skyller på de tre åren jag gick i terapi.
Jag förbrukar: en jäkla massa tops. Hälften går till Billie (hon gillar dem något oerhört) och hälften till att ta bort mascara från ögonlocken. Efter att ha sminkat mig i över ett årtionde på nästan daglig basis kan jag fortfarande inte använda mascara utan att klotta.

Jag lyssnar: oftast på en eller ett par artister i taget. Gillar att snöa in mig på ett visst band/musiker och lära mig alla deras texter utantill så att jag kan sjunga med och låtsas att jag uppträder.
Jag drömmer: väldigt lite just nu. Eller drömmer gör jag väl, men jag minns inget av det. När jag väl drömmer blir det oftast milda mardrömmar där jag jagas av något otydligt hot.
Jag längtar: efter Helsingforsresan som går av stapeln senare i höst där vi ska se balett på nationaloperan.
Jag fasar: för småsaker. Riktar en överväldigande majoritet av tanken åt att oroa mig över sådant som ingen annan ser som problem och resterande oros-procent åt att snegla lite åt globala katastrofer och döden och sjukdomar.
Jag använder: min säng om en alltiallo- möbel. Jag läser, äter, ser på film och sover där. Egentligen skulle jag klara mig bra utan både matbord och skrivbord och stolar.
Jag njuter: av att duscha nu när det blivit så kallt.
Jag blir: oerhört stressad av långsamma människor. Jag gör allting snabbt och effektivt.
Jag äter: helst bara kolhydrater. Kan man leva på enbart potatismos?
Jag dricker: i princip bara vatten. Kan tvinga i mig te under press, men bara om jag fryser. 

Jag struntar: i att sopsortera. Jag vet. Det är skamligt.
Jag ska: snart titta på Bad Moms och äta ett par mandariner.
Jag sparar: mina tankar för mig själv. Får ofta dåligt samvete när jag inte säger till när någon uttrycker sig rasistiskt/sexistiskt, men klarar inte av dålig stämning. Har hänt tre gånger den här veckan att jag knipit ihop när jag borde sagt till.
Jag brukar: tvinna håret när jag tvättat det så att det blir lockigt. Då slipper jag både locktång och hårfön. 
Jag tittar: på The Good Place, The Last Man on Earth och ungefär femton andra serier. Försökte kolla på Westworld, men orkar inte med vilda västern (trots att det bebos av robotar). Det är nog min tråkigaste miljö vid sidan av 70-talets New York när den kretsar kring maffian. Fy. Fan. Kanske för att i dessa miljöer handlar det i princip bara om män och machismo?
Jag läser: ingenting just nu. Har tappat läslusten.
Jag vill: någon gång kunna känna mig helt och hållet säker på att jag är på rätt plats i livet. Är trött på att vela runt och känna mig osäker och i ofas. Vill vara lycklig!

I osynk

Min kropp och mitt psyke verkar inte riktigt vilja synka just nu. Mådde så himla dåligt psykiskt hela sommaren, men nu när det jämnat ut sig börjar kroppen krångla istället. Har haft magkatarr flera gånger de senaste veckorna, huden är superreaktiv och krånglig och jag har fått jaga en läkare i en vecka för att få svar på om mina hormoner är i obalans eller inte. Alla yttre tecken tyder på att jag är stressad på gränsen till utmattning, men varför känner jag mig inte så då? Fattar inte vad som är på gång. Även om jag inte känner mig stressad nu kommer jag säkerligen bli det så småningom av alla dessa besvär.
Mina veckor som vikarie är över nu också så nu får jag bara vänta på att höra om några fler tillfällen uppenbarar sig. Till dess är det det gamla vanliga schemat som gäller, bara i lite varmare kläder. Fryser typ hela tiden redan.

Vikarierande tant

Den här veckan har jag vikarierat på dagis och har således, i och med att jag varit på en finsk avdelning, fått vara "täti" åt en grupp fyra- till femåringar. Det är inte ofta man blir kallad tant som tjugosjuåring, men ur ett barns perspektiv är man nog redan uråldrig. Jag har inte behövt använda mig av ett ord finska på säkert sju år så det har minst sagt gått knaggligt med språket. Om jag inte hade vuxit upp med en finsktalande mamma skulle jag nog fått kämpa ännu mer, men någonstans i bakhuvudet ligger det tydligen ett ordförråd som jag inte varit medveten om. Föga oväntat (det är nästan omöjligt att gå in på ett dagis utan att åtminstone bli lite snuvig) blev jag såklart sjuk igår och har nu legat och snörvlat framför Notting Hill och Bridget Jones medan jag förbannat mitt immunförsvar. Dagisbakterierna verkar vara de enda som biter på det, annars är jag aldrig sjuk. Mår bättre idag, men har fortfarande huvudvärk och nyser ungefär lika ofta som jag andas. Vikariatet fortsätter imorgon så förhoppningsvis ska jag orka mig dit. Ska kurera mig med mera film och varma filtar.