20 februari, 2017

Yoga med Malin

Jag försöker se bekväm ut på denna bild, men mina ögon avslöjar mig. Det är inte att jag var starstruck av Malin, utan mer att jag hade svårt att be henne om en bild av rädsla för att det skulle verka störande eller irriterande. Detta trots att ett dussintal andra också tog bilder tillsammans med henne. Jag är en sådan person som lätt kan stå i tio minuter i utkanten av ett samtal och vänta på en lämplig paus innan jag inflikar något. Inte ens när jag faktiskt behöver ett snabbt svar gör jag mig hörd innan alla andra fått prata till punkt. Vill aldrig behöva känna att jag avbrutit någon eller fått dem att känna att jag stör eller kör över dem. Måste jobba med detta.
(Obs! Dansbandsplanschen i bakgrunden.)


I lördags gick äntligen yogaeventet med Malin Berghagen av stapeln och trots att jag var aningen nervös innan över att komma dit ensam gick det över nästan så fort jag klev in i salen. Jag satte mig lugnt på min matta och lyssnade på sorlet runtomkring mig en stund och försökte att inte direkt plocka upp mobilen för att verka upptagen. När Malin kom in blev det tyst på en gång och hon började genast berätta öppenhjärtigt om sig själv och var hon befann sig i livet innan vi gjorde ett första yogapass på en och en halv timme. Passet fokuserade mer på andning och närvaro än svåra asanas, vilket ju faktiskt är vad yoga egentligen går ut på. Mot slutet fick vi göra gruppövningar där vi tränade på att stå på händerna och fick även massera och krama varandra. För någon som inte är så kramig av sig (jag är i allra högsta grad en sådan person) låter det säkert urjobbigt, men när man gör det för ett syfte och alla i ett rum gör/känner samma sak blir det mycket lättare. Vi åt lunch och lade sedan våra mattor i en stor ring och lyssnade på Malins klokheter, samtidigt som hon försökte få oss stela och rädda finländare att öppna upp och ställa frågor. Hon påpekade flera gånger att det låg på vårt ansvar att se till att få svar på alla våra frågor och att få ut så mycket som möjligt av dagen (och livet). Också en sak jag måste jobba på. Hur som helst så gjorde vi ännu några andningsövningar, sträckte ut oss lite och åt sedan frukt, fyllde på vätskeförrådet och fick eventuella medhavda böcker signerade. Sedan höll Malin en kort föreläsning om naturlig hälsa innan hon försvann iväg för att hinna med ett plan. Det var en mycket inspirerande och sporrande dag och jag önskar att sådana här evenemang ordnades oftare i Österbotten så att man med jämna mellanrum fick boosta sig själv och känna att livet faktiskt är rätt kul.
Ju mer jag fördjupar mig i yogan, ju fler människor jag träffar som också fastnat för denna uråldriga filosofi, desto starkare känner jag att jag vill hålla på med det på ett mycket större och djupare plan än jag gör nu. Innan har jag känt att en slags motstridighet inom mig, eftersom jag alltid varit en person som grundar allt på fakta och vetenskap och forskning och bevis - något som jag inte kunnat få att gå ihop med yogans mer (utåt sett) flummiga delar. Nu när jag vet lite mera om yoga och dessutom har insett hur oförklarlig och gigantisk världen är så kan jag lättare förena de två sidorna hos mig själv och inte känna att de krockar. Det går hur bra som helst att hålla på med yoga och samtidigt fördjupa sig i kvantfysik och strängteori om man så vill det. Allt är ändå sprunget ur samma stoff hur man än vrider och vänder på det.

Inga kommentarer :