we're not in kansas anymore

för några dagar sedan hade camilla och peters granne inbrott och blev bestulen. och det var inte vilken granne som helst utan kvinnan som äger fastigheten. av alla lägenheter i huset har hennes bäst säkerhet. man behöver nyckel för att komma upp till fjärde våningen, där hon bor, med hissen och när man väl är uppe behöver man ännu en nyckel till ett galler och allra sist till dörren. lite creepy känns det...om de kan ta sig in där kan de utan vidare ta sig in i de andra lägenheterna. hon (fastighetsägaren, that is) kom ner och pratade med mig igår och frågade om jag hade släppt in någon obehörig. bara för att jag är ung och utlänning verkade hon tro att jag är helt korkad. jag fattar väl vad porttelefonen är till för! geez. sånt här händer aldrig i korsnäs. där har man ju knappt hört talas om cykellås. och vem skulle bryta sig in i ens hus? och vad skulle de ta? haha. fast en gång när jag gick i lågstadiet tog några knarkare min ryggsäck som jag lämnat utanför biblioteket. det var...konstigt. jag fick tillbaka den efter några telefonsamtal, men jag hoppades nästan att jag inte skulle fått det. då hade jag haft den perfekta ursäkten för att inte göra läxorna! those were the days.