Besatthet

Efter att ha sett Montage of Heck för ett par veckor sedan har jag inte kunnat sluta lyssna på Nirvana. Jag har blivit som besatt av Kurt Cobain och tittar på gamla klipp och intervjuer och läser artiklar och listor över bandets bästa låtar. Så här blir det alltid när jag zoomar in på ett band eller en artist - jäkligt intensivt. Jag hade en Nirvana-period när jag var femton-sexton, som alla andra, men sedan försvann de lite ur mitt medvetande. Hade totalt glömt bort hur många bra låtar de har. De passar perfekt med mitt mående just nu också. Jag vet inte om de spär på det dåliga eller lindrar det, men eftersom jag inte verkar vara på väg ut ur den här svackan på ett tag ännu tänker jag fortsätta lyssna på dem oavsett. Sedan kanske jag återgår till akustiska gitarrer och stämsång igen. Här ovan ett klipp från ett uppträdande i Frankrike när Kurts gitarr fuckar ur och han skriker ut sin frustration. Kan titta på sådant här tio gånger i rad.