Gentlemen Prefer Blondes

Jag tänkte pynta bloggen med stillbilder från den gamla klassikern Gentlemen Prefer Blondes idag, mest för att jag inte har så mycket annat att säga, men också för att den är så vacker att titta på och förtjänar lite uppmärksamhet. Min inre skata blir helt till sig av allt som innehåller mycket glitter och guld och i Gentlemen Prefer Blondes finner man en hel del av båda de varorna. Så här i juletider dras jag mer än vanligt till allt som glittrar och glimmar och fäster gärna blicken på gamla technicolor-musikaler med dramatiska paljettklänningar och pampiga miljöer. För att parafrasera George Costanza: Om det var socialt acceptabelt skulle jag klä mig helt i glitter året runt. 
Om man aldrig sett en film med Marilyn Monroe är detta ett bra ställe att börja på. Jag såg faktiskt om den häromveckan och konstaterade att den var ännu bättre än jag mindes. Den är rolig, rapp, lättillgänglig, i FÄRG (vet att en del somnar så fort de ser skymten av svartvitt) och Monroe är i sitt esse. Hon spelar den dumma blondinen, som hon så ofta gjorde, men hon gör det på ett charmigt sätt och är så vacker att man totalt glömmer bort att Jane Russell är den egentliga huvudrollsinnehavaren (sorry, Jane). Om ni har slut på julfilmer att se på kan jag varmt rekommendera att ni ger er på technicolor-arkivet härnäst. De ger en samma upprymda, mjuka, magiska känsla som julfilmer och piggar upp vilken dag som helst. Trevlig helg!